Så länge det funnits har Människa-kultur-religionsprogrammet (MKR) erbjudits på distans, länge via videokonferenser och under senare år via webbkonferenser. Användandet av en lärplattform och inspelningar av undervisningen har gjort utbildningen ännu mer flexibel. Men även om digitaliseringen möjliggjort kommunikation, informationsutbyten och olika former av deltagande, har den generella känslan hos oss lärare blivit att studenterna alltmer alienerats från oss – att vi i stigande grad sysselsätter oss med apparater istället för att interagera med människor. Detta förstärks genom kravet att hantera studenterna i det ökande antalet digitala system där studenterna representeras av sitt personnummer – det finns en uppenbar risk att de förvandlas från subjekt till föremål, HST/HPR, siffror i statistiken. Hos oss lärare har det som en följd av denna utveckling vuxit fram en önskan om att få möta studenterna på riktigt, inte enbart via skärmar. Sedan hösten 2018 har vi därför valt att införa så kallade innedagar med religions­didaktiskt och dramapedagogiskt innehåll som studenterna måste närvara på för att bli godkända på utbildningen. Vi var intresserade av att få veta hur studenterna upplever skillnaderna mellan digitaliserad undervisning och analoga möten och bjöd därför in några av MKR-studenterna till ett samtal där vi kontrasterade de två undervisningssätten genom att ställa frågor som: Vilka kvaliteter utmärker analoga möten/gemenskaper? Vad kan den digitala tekniken tillföra och vad riskerar att försvinna i den ’digitala logiken’? Vilken roll kan och bör den digitaliserade undervisningen ha i förhållande till analoga möten? Vilka blir de pedagogiska konsekvenserna?

Denna antologi har kandidatprogrammet Människa-kultur-religionsprogrammet (MKR) vid den religionsvetenskapliga ämnesavdelningen vid Högskolan i Gävle som gemensam nämnare och övergripande tema. Programmet har en unik sammansättning kurser som bara finns i Gävle och har i en undersökning pekats ut som det mest populära kandidatprogrammet i religionsvetenskap i landet. Programmet ger en förståelse för olika religioner, livssyner och kulturella bakgrunder, och ger därmed studenten en särskild kompetens att arbeta med komplexa kulturmötesfrågor. Det ger därutöver studenten en speciell förståelse för de existentiella frågor som individen ställs inför i livets olika skeden.

Programmet svarar mot regionala såväl som nationella utbildningsbehov och tar sig an många och viktiga samtida och framtida samhällsutmaningar. Social, kulturell och existentiell hållbarhet är fenomen som kommer att framstå som allt viktigare ju mer mångfaldigt och komplext samhället blir och utgör centrala teman inom MKR-programmet.

Antologin är tänkt att användas som undervisningsmaterial för studenter som går programmet. Förhoppningen är emellertid att boken även ska intressera en större läsekrets, däribland representanter för möjliga framtida arbetsplatser för våra studenter, men även andra.

Bokens kapitel är skrivna av lärare och tidigare studenter knutna till Ämnesavdelningen för religionsvetenskap.

Templet på bokens omslag ligger i anslutning till Frasassigrottorna nära staden Genga i regionen Marche i östra Italien. Det uppfördes 1828 på initiativ av påve Leo XII och kallas Valadiertemplet efter arkitekten Giuseppe Valadier, känd för sina byggnader i neoklassisk stil. Templet rymmer en staty av madonnan och barnet. En av benämningarna för Jungfru Maria är refugium peccatorum och därför är templet även känt som ”syndarnas tillflykt” och har varit en plats dit pilgrimer sökt sig för förlåtelse.

Vad tror egentligen ungdomar i Sverige på idag? I vilken utsträckning lever det kristna arvet kvar hos dem och vilka andra influenser har de gjort till sina? Syftet med min undersökning var att få en förståelse för just detta med utgångspunkt från intervjuer med ett antal ungdomar i Gävle.

Projektet ”Förstudie av integrativ hälsomottagning vid Fjärran Höjder” har genomförts under hösten 2008. Arbetet har varit inriktat på att följa och genomföra den projektbeskrivning som gavs i samband med ansökan om medel. Till stöd i arbetet har projektledaren haft Arbetsgruppen för en integrativ hälsomottagning vid Fjärran Höjder, vilken sammanträtt fyra gånger under projekttiden. Flera av medlemmarna i arbetsgruppen har också deltagit i studieresorna och föreläsningsserien som anordnats. I syfte att undersöka förutsättningarna för en etablering av hälsomottagningen har en attitydundersökning genomförts bland ett antal utvalda vårdtagare och vårdgivare, politiker, anställda och arbetsgivare, samt besökare vid Fjärran Höjder. Undersökningen visar i korthet att det finns ett stöd för anläggandet av en hälsopark vid Fjärran Höjder. De studieresor och den föreläsningsserie med avslutande dialogmöte som genomförts, har syftat till att förankra idén hos de hälsoaktörer som kan tänkas bli involverade i projektet framöver. Arbetet i arbetsgruppen har mycket handlat om att arbeta fram en projektidé, ett program eller en projektplan för den föreslagna integrativa hälsomottagningen. En viktig del i en sådan plan har varit att sätta in mottagningen i ett större sammanhang, det vi nu vill kalla Hälsoparken Fjärran Höjder. Hälsomottagningen skulle då ingå i en större helhet, en miljö vars samtliga delar syftar till att främja hälsan hos parkens besökare. Visioner och mål för hälsoparken har arbetats fram, liksom ett preliminärt förslag till utformning av hälsoparken och verksamhet där vid. I fortsättningen av projektet avses att söka medel från Osherstiftelsen och i det fall projektet får fortsatt stöd från Gävle Kommun och Region Gävleborg även EU-medel, eftersom det krävs egenfinansiering vid sådana ansökningar. Förslag till hur projektet kan vidareutvecklas lämnas i rapportens avslutande del.

I denna artikel har jag valt att analysera tre indiska filmer som visades i Sveriges Television under hösten 2007 under en så kallad Bollywood-vecka. Filmerna är Följ ditt hjärta (Dil Jo Bhi Kahey) Tid av glädje, tid av sorg (Kabhi kushi, kabhie gham) och Water. Jag vill undersöka hur man i filmerna förhåller sig till den inhemska kulturella och religiösa traditionen å ena sidan och å andra sidan de moderna influenserna ifrån väst. Artikeln inleds med en kort inventering av centrala indiska traditionella ståndpunkter när det gäller synen på människan och framförallt vilken roll kvinnan har i familjen och samhället. Därefter sammanfattar jag filmernas innehåll. Slutligen analyserar jag och diskuterar filmerna och försöker lyfta fram sådant som jag uppfattar som signifikant i förhållande till mitt syfte. Några avslutande kommentarer ges också utifrån recensioner som filmerna fått inom den indiska kultursfären.