Omsorg är ett diffust och svårfångat begrepp som berör många människor.Inom den kommunala omsorgen arbetar människor med att utföra omsorg på olikanivåer. Politiker, tjänstemän, undersköterskor och vårdbiträden ger omsorgutifrån olika förutsättningar och med olika kunskaper. Omsorg är även enteoretisk kunskap som lärs ut på vård- och omsorgsutbildningar på gymnasier ochhögskolor. Eftersom omsorg är så mångfacetterat och svårt att ringa in behövsen ständigt pågående diskussion om vad omsorg är och hur den ska utföras. Dennadiskussion behöver föras utifrån olika perspektiv på många olika nivåer isamhället.Att vara i omsorgens mitt belyser omsorg utifrån olika perspektiv medtyngdpunkt på hur omsorg formuleras och utformas i det senmoderna samhället.Omsorgens plats i marknadsekonomin, dess koppling till moral, omsorgens kopplingtill kvinnlighet, omsorg i konsten samt gerotranscendens som en väg till godomsorg lyfts fram i de fem essäerna. Berättelse, bild och dikt belyser omsorgpå olika sätt och inom olika sammanhang. Den röda tråden i antologin består avatt omsorgens olika innebörder och villkor diskuteras. Boken innehåller fem essäer.

Denna rapport ger en översiktlig presentation av forskningen kring anhörigas insatser och behov av stöd. Dessutom presenteras de stödformer som erbjuds från kommuner och frivilligorganisationer. Därefter redovisas två studier av hur anhöriga upplever olika former av stöd. I den ena studien intervjuas några anhöriga i Vansbro kommun. I den andra studien intervjuas några anhöriga vars närstående deltar i verksamheten vid Gagnefs kommuns centrum för anhörigstöd. De anhöriga delar med sig av sina erfarenheter av olika stödformer och beskriver också vilket stöd de saknar.

This study deals with the popular theatre performance of Hira Gasy, and its actors and audiences in the central highland regions of Imerina and northern Betsileo in Madagascar. The Hira Gasy has developed from a court to a rural performance during the last two centuries, a period influenced by first the British and then by the French presence in the country. Today, the performances are given in diverse contexts, the most common being in connection with reburial ceremonies. The Hira Gasy troupes all have a common form of their performance, with speeches, songs, acrobatics, dance and music, while the content is unique for each troupe, although given in a culturally recognized form.

The study is based on 19 month of fieldwork divided into five periods between 1991 and 1996. The main argument is that the Hira Gasy performances provide a forum in which the problems of identification and belonging are discussed. The 'foreigner'is used as a 'mirror image' for the rural and the poor in their aims to assert and shape their sense of belonging in a changing society. The symbols of identification - the ancestral land, the common tomb and the family solidarity - are felt to be threatened by increasing individualization and the decrease in the fulfillment of the ancestral duties. For the rural poor their feelings of marginality and powerlessness in relation to the economically and politically powerful urban elite are expressed in Hira Gasy. Through the practice of custom they sustain their moral dignity, which is one of the most important means in order to remain malagasy. The Hira Gasy performance are indigenious arenas for existential and moral discussions, and for providing a sense of belonging in a problematic reality shaped by both the 'way of the ancestors' and the 'way of the foreigner'.