The aim of the current study was to examine whether students’ perceptions of teacher support at an individual-level, teacher support and well-functioning class climate at classroom-level, and teacher support and well-functioning class climate at school-level were associated with peer victimization. Data were obtained from a Student School Survey administered by the selected Swedish municipality. Multilevel analyses were based on 5,646 students in 277 classes and 27 schools. At the individual-level, girls and students who perceived greater teacher support than their classmates were victimized less often by their peers. In addition, students in schools with classes characterized by greater cooperation, cohesion, working atmosphere and respect toward their teachers tended to score lower on peer victimization. Within schools, students belonging to classes with a more well-functioning class climate than what was average in the school, and students belonging to classes that scored their teacher as more caring, fair and respectful compared to other classes in the school, were less likely to be targets of peer victimization.

This article contributes to the development of systematic knowledge relating to equity policies during a pandemic. Based on Didier Fassin’s conception of biopolitics as a theoretical framework, the study makes use of critical discourse analysis to examine the school closure policies of two EU countries (Sweden and Spain) and one non-EU country (Argentina) during the recent COVID pandemic. The study examines official documents, reports and statistical data concerning to the decision to close and reopen schools in Argentina, Spain and Sweden from March 2020 to June 2021. The policies of closing or opening schools during the pandemic have functioned as forms of governance of both the life and death of citizens in each of the three societies. Additional resources for vulnerable groups, or increased individual and digital pedagogical support, are examples of some of the equity measures implemented by the three countries to address the negative consequences of the pandemic.

Rapporten är en sammanställning av en studie beställd av en kommun med syfte att få en ökad förståelse för varför förhållandevis många flickor på mellanstadiet i kommunen upplever sig mer utsatta än pojkar. Studien tar fasta på forskning som visar på att det inte finns starka biologiska förklaringar till eventuella skillnader mellan könen, vilket pekar mot vikten av att synliggöra kulturens inverkan på könsmönster, så kallad genusmönster. Det finns en ansenlig mängd forskning idag som pekar på att mobbning tar form och vidmakthålls i en socioekologisk miljö där mikro-, meso- och makronivåer samverkar. Med denna bas som utgångspunkt har 44 personer på tre skolor av olika karaktär intervjuats med stöd i semi-strukturerad intervjuteknik och kategoriserats med hjälp av fallstudier och innehållsanalys. De nästan 800 sidorna transkriberat material synliggör en nyanserad bild av elevers, lärares, skolledares, elevhälsopersonal och administrativ personals förståelse och beskrivna handlingar av hur de närmar sig skolans värdegrunds- och trygghetsuppdrag med särskilt fokus på kön. Det finns en stor kompetens och förhållandevis djup förståelse för frågor som rör utsatthet och mobbning i den grupp som har intervjuats – en kompetens som i mångt och mycket ligger i linje med forskning idag. Vi hoppas att en studie som denna kan bidra som ett systematiskt underlag och stöd för professionellt omdöme. Resultaten visar på; a) en bred variation av sätt att förstå vissa flickors utsatthet; b) metoder/åtgärder som används på de tre skolorna; samt, c) olika hinder för att stimulera en trygg socioekologisk miljö.  

De övergripande resultaten visar att de intervjuade är medvetna om att pojkar och flickor överlag är unika individer och där inte bara vissa flickor, utan även vissa pojkar mår dåligt och behöver lyftas fram liksom ges stöd. Samtidigt finns mönster avseende på hur flickor mår, beter sig och behandlas som är viktiga att lyfta fram. Beskrivningarna av flickors och pojkars skillnader handlar generellt om att de upplevs och upplever sig befinna sig på två olika arenor där könsstereotypa roller utvecklats vilka bygger på stereotyper om den utåtagerande och aggressiva pojken och den tysta flickan som förtrycks och tar åt sig och som ibland själv utöver mobbning i form av exempelvis subtila blickar, förtal och utfrysning. Det är viktigt att påpeka att de stereotypa föreställningar om kön som tycks finnas på skolorna, inte per automatik betyder att enskilda personers sätt att vara och handla i daglig praktik samstämmer med dessa förenklade föreställningar. Stereotyper handlar mer om att ordna och hierarkisera individer på ett visst sätt som stärker en viss maktordning. Användning av social media är något som särskilt tycks skada flickors välbefinnande och känsla av utsatthet, liksom platser i skolan där vuxna inte eller sällan finns och där tävling förekommer. I de fall där flickor är utåtagerande och högljudda så upplever vissa sig inte behandlas på samma sätt som pojkarna. Det framkommer även återkommande berättelser om att flickor och pojkar överlag leker olika lekar och inte blandas under rasterna vilket förstärker särskiljning av de två arenorna.

Samtidigt framkommer ett stort engagemang och bred repertoar av åtgärder i aktörernas intervjuer som bygger på en medvetenhet om att mikro, makro- och meso- nivån behöver samverka. Eleverna lyfter särskilt fram vikten av att lärare ser dem, skapar ordnade former av aktiviteter på raster och är konsekventa i sin hantering av olika former av utsatthet. När det kommer till hinder nämns; a) de genusnormer som finns i samhället inklusive social medias inverkan; b) negativa konsekvenser av ökad dokumentation; c) relationella och existentiella villkor; d) ökning av diagnoser; e) bristande tid; f) svårigheter att veta vad man förväntas se och synliggöra i enkät och praktik; g) inkonsekvent beteende bland personal; h) brister i kommunikation mellan olika aktörer; i) svårigheter att nå samsyn och svårigheter att rekrytera vikarier; j) att skapa långsiktighet i ledarskap i skola och klassrum på grund av personalbyten: samt, k) ökning av ett grovt och kränkande språk som väver sig in i dagligt tal.

The report is a summary of a study commissioned by a Swedish municipality with the aim of gaining a better understanding of why a relatively large number of girls in middle school in the particular municipality feel more vulnerable than boys. The study is based on research that shows that there are no strong biological explanations for any differences between the sexes, which points to the importance of visualizing the impact of culture on, so called, gender patterns. There is a considerable amount of research today indicating that bullying takes shape and is perpetuated in a socio-ecological environment where micro-, meso- and macro levels interact. Building on this perspective, 44 persons in three schools, differing in background characteristics, were interviewed using semi-structured interview techniques and categorized using case-study and thematic content analysis. The interviews generated nearly 800 pages of transcribed material and reveal a nuanced picture of how pupils, teachers, school leaders, health- and administrative staff understand and describe their actions in how they approach the school values and school safety, with a particular focus on gender. There is a great deal of competence and relatively deep understanding of issues related to vulnerability and bullying in the group if interviewees - a competence that is largely in line with current research. What a study like this can contribute is a systematic basis and support for professional judgement. The results reveal: a) a wide variety of ways of understanding certain girls' vulnerability; b) strategies/measures used at the three schools; and c) various obstacles to stimulating school safety within a socio-ecological environment.  

The overall results show that interviewees, in general, are aware of boys and girls as being unique individuals and that not only some girls, but also some boys do feel bad and do need to be identified and supported. At the same time, the results reveal patterns in how girls feel, behave and are treated that are important to highlight. The descriptions of girls' and boys' differences are generally about the fact that they are perceived and experience themselves as occupying two different arenas where gender-stereotypical roles have been developed, based on stereotypes of an outgoing and aggressive boy and an oppressed and silent girl prepared to take the blame, who sometimes blames herself, and who, in addition, may bully others in the form of, for example, dismissive staring, slander and ostracism. The negative use of social media appears to be particularly damaging to girls' well-being and sense of vulnerability. Girls are also vulnerable in unowned places in school where adults are not present and competition occurs. In cases where girls are outgoing and loud, some feel they are not treated in the same way as boys. There are also recurring stories that girls and boys generally play different games and do not mix during breaks, which reinforces the separation of the two arenas. 

At the same time, a great deal of commitment and a broad repertoire of measures emerge from the stakeholders' interviews, based on an awareness of how micro, macro and meso levels need to work together. In particular, pupils highlight the importance of teachers seeing them, creating organised forms of activities during breaks and being consistent in dealing with different forms of vulnerability. When it comes to obstacles, they mention a) the gender norms that exist in society, including the impact of social media; b) negative consequences of an increased burden of documentation; c) relational and existential conditions; d) increase in neuropsychological diagnoses; e) lack of time, f) difficulties in knowing what they are expected to observe and make visible school-safety questionnaires and practice; g) inconsistent behavior among staff; h) shortcomings in communication between different actors; i) difficulties in reaching consensus and difficulties in recruiting Swedish-speaking substitutes; j) evolving long-term leadership strategies; and k) an increase in coarse and offensive language that weaves itself into everyday speech.