Bengt Söderhäll funderar över kulturelitens tillrättalagda dagboksskrivande, efter att ha läst Johanna Ekströms och Lars Noréns höstböcker.

Ny bok av Johanna Ekström: "Dagbok 1996-2002" (Albert Bonniers förlag). Ny bok av Lars Norén: "En dramatikers dagbok 20132015", (Albert Bonniers förlag).

Jo, en smula generad har jag allt varit till och från. Detta att läsa andras dagböcker är ju – förbjudet. Men, somliga dagböcker ges ut av bokförlag, omfattande texter där vi via en känd person kan jämföra såväl vårt privata som det personliga med någon annans.

Själv dagboksskrivare sedan halvannan generation, blir jag en smula förvånad över det språkligt tillrättalagda i de båda digra volymerna av Johanna Ekström och Lars Norén. Här finns inga språkliga misstag, inga omedvetna tramsigheter, inga överstrykningar, inga inklistrade biobiljetter, inga anteckningar av någon annan mitt i ordflödet, inga inköpslistor. Två dagböcker som inte är dagböcker utan litterära dagböcker.

Johanna Ekström återger sina anteckningar från renskrivandet av dagboksanteckningarna. Anteckningarna om dagboken är skrivna långt senare och i kommentarerna om det egna tidigare livet blir det intressant. Intressant dubbelexponering, där bilderna täcker över och fördjupar, belyser och skuggar.

Lars Norén fortsätter som i de tidigare volymerna i serien "En dramatikers dagbok" att blanda vardagens banaliteter med filosofiska grubblerier i ett flöde som nästan dränker läsaren. Tonen är något mildare, känns det, ilskan inte så påtaglig och okvädandet av andra inte så kraftfullt. Eller så är det jag som bedövats.

Två dagböcker. Två författare i den absoluta kultureliten. Två dagboksberättelser som säkerligen många litteraturvetare kommer att bearbeta.

Två dagböcker som förvisso innehåller ett och annat som sker dagligdags för de flesta av oss, men som känns överlastade med utvikningar som behöver kokas ner.

Och, jo, lite för privat för min smak.

Men rätt kul samtidigt att låtsas att man låst upp hemliga dagböcker och ostört kan få reda på sånt man inte visste hade hänt.