Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en folksjukdom som påverkas av ohälsosamma levnadsvanor. För att förhindra sjukdomsprogression och komplikationer krävs det av personer med DMT2 att utföra egenvårdsinsatser. Egenvårdsinsatser omfattar självmedicinering, regelbundna blodsockerkontroller, fysisk aktivitet och kostrestriktioner. Egenvårdsinsatserna hjälper till att reglera sjukdomen och reducera risken för kardiovaskulära sjukdomar samt tidig död. Personer med DMT2 upplevs av vårdpersonal som svårmotiverade till livsstilsförändringar vilket skapar frustration bland vårdpersonalen när inga framsteg identifieras vid hälsokontroller. Syftet: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers erfarenheter och upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på resultatet från tio kvalitativa studier och en mixad metod-studie. Studierna relevans- och kvalitetsgranskades utifrån mallar utarbetade av högskolan i Gävle. Resultatet framställdes med hjälp av en tematisk analysmetod. Huvudresultat: Resultatet redovisas under två huvudteman; inre faktorer och yttre faktorer. De uppmärksammade inre faktorerna av betydelse för implementering av egenvårdsinsatser  var olika attityder, inställningar kring fysisk aktivitet och kostrestriktioner, nivå av sjukdomsinsikt, ekonomisk situation, fysiska funktionsnedsättningar och multisjuklighet. De yttre faktorerna av betydelse för egenvårdsföljsamheten ansågs vara stödet från familjen, brist på valmöjligheter i samband med  sociala event, samt nivån av delaktighet i samband med vårdkontakt. Slutsats: Personer med DMT2 upplever svårigheter med egenvårdföljsamhet och livsstilsförändringar som är beroende av individuella faktorer. Sjuksköterskor behöver därför identifiera brister hos personer med DMT2 utifrån en helhetssyn med ett personcentrerat förhållningssätt, detta för att bättre anpassa omvårdnaden efter patientens behov. 

Background: Diabetes mellitus type 2 (DMT2) is a common disease influenced by unhealthy lifestyle habits. In order to prevent the disease progression and complications it requires people with DMT2 to perform self-care measures. Self-care measures includes self-medication, continuous glucose self-monitoring, physical activity and dietary restrictions. Self-care interventions help in controlling the diabetes disease and also reducing the risk of cardiovascular diseases and an early death. People with DMT2 are perceived by healthcare professionals as difficult to motivate in making lifestyle changes, this in turn creates frustration among healthcare professionals when no progress is identified during health checkups. Aim: The aim of this literature study was to describe people's experiences of self-care in regard to type 2 diabetes. Method: A descriptive literature study based on the results of ten qualitative studies and one mixed method study. The studies were reviewed for relevance and quality through templates developed by the University of Gävle. The results were presented using a thematic analysis method. Main results: The results are presented under two main themes: internal factors and external factors. The noted internal factors of importance for the implementation of self-care interventions were; different attitudes towards physical activity and dietary restrictions, level of disease insight, financial situation, physical disabilities and multimorbidity. The external factors of importance for adherence to self-care interventions were considered to be; family support, lack of choices in regard to diet management during social events, and the level of involvement during contact with health care professionals. Conclusion: People with DMT2 experienced difficulties with self-care adherence and lifestyle modifications dependent on individual factors. Therefore, nurses need to identify deficiencies in people with DMT2 from a holistic and person-centered approach in order to better adapt nursing care to the patient's needs.