Syftet med arbetet var att öka kunskapen kring kränkande behandling inom förskolan. Med enkätstudie som metod undersökte vi hur förskollärare uppfattar likabehandlingsarbetet kring barn som blir utsatta för kränkande behandling inom förskolan. Att utsättas för kränkande behandling skadar självkänslan och självbilden hos barnet. I förskolan kan kränkande behandling uppstå på grund av brister inom verksamheten. Det är vuxnas ansvar att kränkande behandling inte förekommer inom förskolans verksamhet.

I enkäten har 104 förskollärare svarat på både öppna och slutna frågor. Resultatet visar att förskollärare upplever att barn utsätts för både fysisk och psykisk kränkande behandling inom förskolan och att kränkande behandling utförs av både barn och vuxna. Vad förskollärarna i studien ansåg vara kränkande behandling mellan barn var när barn utesluts från gemenskap, när det sägs elaka saker och när barn knuffar, slår och spottar på varandra. Det förskollärarna ansåg vara kränkande behandling utförd av vuxna var när personal pratar över huvudet på barn, när vårdnadshavare kommenteras öppet, när vuxna skäller högljutt och håller fast barn. Anledningar till varför vuxna utför kränkande behandling mot barn kan bero på stress, hög arbetsbelastning och okunskap. Det kan även ske för att skydda barn, till exempel vid självskadebeteende eller vid utåtagerande beteende. Resultatet visar också att förskollärare upplever att det arbetas mer aktivt för att motverka kränkande behandlingar som utförs av barn än kränkande behandlingar som utförs av vuxna. Förskollärarna i studien visar på en medvetenhet och en vilja att granska sig själv, kollegor och sin verksamhet. Slutsatsen är att denna medvetenhet kan bidra till att minska kränkande behandlingar på förskolan och genom det öka barns välmående.