När en ledningsägare behöver ta en annan markägares mark i anspråk görs det oftast genom att upprätta ett avtalsservitut, nyttjanderätt eller genom en ledningsrättsförrättning. Det kan då uppstå problem när förrättningslantmätaren ska bilda en ledningsrätt då det avtal som ligger till grund antingen kan innehålla för få eller för många avtalspunkter som inte är möjliga för Lantmäteriet att besluta om. Det kan även resultera i utredningar gällande vilka sakägare som innehar avtal samt vilka som saknar avtal. En kostnadsutredning kan krävas som antingen har sin värdetidpunkt i samband med förrättningen eller vid en tidigare tidpunkt i de fall ledningsägaren redan har påbörjat sitt arbete enligt överenskommelse med markägaren men inte beslutat om ersättning. Då behöver förrättningslantmätaren utföra en uträkning med hjälp av konsumentprisindex (KPI).

Det är mycket ovanligt att ett avtalsservitut i sin helhet kan omvandlas till ledningsrätt, även om detta enligt lag är möjligt. Ibland upplöses avtalsservituten i samband med förrättningen, medan de i vissa fall ligger kvar vid bildandet av ledningsrätt och därmed finns gamla rättigheter kvar som sedan väcks till liv igen i de fall ledningsrätten upphävs. Det förekommer även att servitutet är till förmån för ett annat bolag än de som söker ledningsrätten på grund av att det har skett ett ägarbyte av anläggningen sedan det ursprungliga avtalet.

Den slutsats författaren kommit fram till är att ett förberedande avtal med markägaren båda kan underlätta eller försvåra arbetet för förrättningslantmätaren som handlägger förrättningen. Detta eftersom förrättningen kan kräva längre tid och bli mer kostsamt i de fall omfattande utredningar samt bedömningar behöver göras, samtidigt kan ett förberedande avtal även underlätta handläggningen i de fall delar av förrättningen redan är beslutade mellan ledningsägare och markägare. Intervjuer med förrättningslantmätare, ledningsägare och en studie av förrättningsakter har visat att det stora problemet grundar sig på att parterna ställer olika krav på avtalen. Genom de intervjuer som genomförts framkom det även att ledningsrättsförrättningar ofta uppfattas som enkla ärenden och lämnas då åt nyblivna och oerfarna förrättningslantmätare som är i större behov av stöttning och handledning. Genom denna studie har författaren fått uppfattningen av att det finns ett behov av en tydligare dialog mellan Lantmäteriet och ledningsägarna.

When a utility owner needs to take over another landowner's land, this is usually done by establishing a contractual easement, right of use or through a management right transaction. Problems can then arise when the administrative surveyor is to form a management right as the underlying agreement can either contain too few or too many agreement points that are not possible for the National Land Survey to decide on. It can also result in investigations regarding which stakeholders have agreements and which do not. A cost assessment may be required that either has its value date in connection with the transaction or at an earlier time in cases where the management owner has already begun his work in agreement with the landowner but has not decided on compensation. Then the business surveyor needs to perform a calculation using the consumer price index (CPI).

It is very unusual for a contractual easement in its entirety to be converted into management rights, even if this is possible by law. Sometimes the contractual easements are dissolved in connection with the procedure, while in some cases they remain at the formation of management rights and thus old rights remain which are then revived in cases where the management rights are revoked. It also happens that the easement is in favour of a company other than the one seeking the right of management due to the fact that there has been a change of ownership of the facility since the original agreement.

The conclusion the author has reached is that a preparatory agreement with the landowner can both facilitate or complicate the work for the administrative surveyor who handles the procedure. This is because the procedure may require longer time and become more costly in cases where extensive investigations and assessments need to be made, at the same time a preparatory agreement can also facilitate the processing in cases where parts of the procedure have already been decided between management and landowners. Interviews with administrative surveyors, management owners and a study of administrative documents have shown that the most essential problem is based on the parties placing different demands on the agreements. Through the interviews that were conducted, it also emerged that management rights services are often perceived as simple matters and are then left to new and inexperienced business surveyors who are in greater need of support and guidance. Through this study, the author has gained the impression that there is a need for a clearer dialogue between Lantmäteriet and the management owners.