SammanfattningI EU:s skogsstrategi 2030 vill kommissionen främja till kompetensutveckling för attsedermera kunna bredda skogens användning vilket ska leda till en bättre ekonomisksituation för skogsägarna.1I Sverige finns flera sätt att förvärva skog, ett av sätten ärgenom fastighetsreglering.2 För att utjämna beskattningen för en näringsidkare inomskogsbruksverksamheten finns det möjlighet till ett flertal avsättningar.3 Skogsavdrag ären avsättning som får göras på en fastighet i Sverige som är taxerad som lantbruksenhetenligt 21 kap. 4 § (1999:1229) IL. Vid beräkning av skogsavdragsutrymmet utgör skogensanskaffningsvärde grunden enligt 21 kap. 5 § IL. Avdragsutrymmet är det högsta beloppen fastighetsägare har rätt till att dra av under innehavstiden enligt 21 kap. 6 § 2 st IL.Enligt bestämmelserna i 21 kap. 9 § har enskilda näringsidkare rätt till skogsavdrag medett belopp som motsvarar högst 50 procent av skogens anskaffningsvärde underinnehavstiden. Kännedom kring avsättningar och mer specifikt skogsavdrag är något somanses vara bristfällig bland skogsägarna, flertalet har således bristande kännedomgällande avdragsutrymmet för respektive fastighet.4 Detta anser jag ger upphov tillproblem då reglerna om inkomstbeskattning av skogsbruket förfaller krångliga, särskiltvid fastighetsreglering. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur skogensanskaffningsvärde samt skogsavdragsutrymmet bör beräknas vid fastighetsreglering aven näringsfastighet med skog på fastigheten. Metoden som använts för att besvarauppsatsens syfte och frågeställningar är rättsdogmatisk metod. Vid marköverlåtelse i formav fastighetsreglering skall ersättningen motsvara det värdet avträdande fastighet ansesha i enlighet med 5 kap. 10 § FBL. Det är av betydelse hur ersättningen har erlagts, genomkontanta medel eller genom markvederlag. Vid ersättning genom markvederlag börskogens anskaffningsvärde påverkas negativt då anskaffningsvärdet endast kan ökagenom ersättning i form av kontanta medel. Har förvärvet kommit till genom köp, byteeller på liknande sätt vad som beskrivs i 21 kap. 12 § IL anses anskaffningsvärdet förskogen utgöra den del av ersättningen av fastighetens taxeringsvärde vilket avserskogsbruket utgöra hela taxeringsvärdet vid förvärvet. I det fall huvudregeln i 21 kap. 12§ IL inte kan tillämpas vid beräkning av skogens anskaffningsvärde blir bestämmelsernai 21 kap. 13 § IL tillämplig, där paragrafen säger att i det fall ersättning betalats vidfastighetsreglering på grund av att värdet av den skog och produktiva skogsmark som harlagts till den skattskyldiges fastighet överstiger värdet av den skog och produktivaskogsmarken som har frångått denna, ska ett belopp motsvarande ersättningen anses somanskaffningsvärde. Rättsläget kring 21 kap. 13 § anses vara högst oklart då paragrafen isig är otydlig och svårtolkad, vilket kan medföra till felaktiga beräkningar av skogensanskaffningsvärde vid fastighetsreglering. Det framgår även i slutsatsen att i det fall denproduktiva skogsmarken förvärvas av ny ägare så skall den skattskyldigesanskaffningsvärde och avdragsutrymme minska i samma omfattning vilket motsvararminskningen av värdet på skogen och den produktiva skogsmarken inäringsverksamheten i enlighet med bestämmelserna i 21 kap. 17 § IL. Detsamma gälleri det fall fastighetens skog och produktiva skogsmark minskat på grund av att enfastighetsreglering ägt rum, då ska en proportionell minskning utföras.