Utomståenderegeln är en undantagsregel till de ordinarie 3:12-reglerna och har genomgått några enstaka förändringar sedan introduktionen år 1991. Den första förändringen avsåg karenstiden som gick från tio till fem år under 1997. År 2001 omfattade reglerna både det direkta och indirekta ägandet. Den senaste förändringen kom så sent som 2019 och berörde de nya generationsskiftesreglerna. De nya reglerna förändrade ingenting i lagstiftningen utöver att ett nytt stycke tillades i lagtexten vilket innebar att när definitionen om vem som ska betraktas som utomstående delägare i 57 kap. 5 § 3 st. beaktas - ska även andelar som anges i 57 kap. 4 a § IL tillämpas. Detta eftersom utomståenderegeln inte ska få en vidare tillämpning än vad som avsett. Den svenska historians mest framstående skattereform genomfördes under 1990. Innan genomförandet blev fysiska personer beskattade på alla sina inkomster efter en progressiv skatteskala där skattesatsen var desamma för både kapital- och tjänsteinkomst. De höga bolagsskattesatserna och sociala avgifterna medförde att det blev mer gynnsamt att ta ut vinst i bolaget som lön i stället för utdelning.     Arbetet syftar till att beskriva och analysera vilka rekvisit som behöver vara uppfyllda för att utomståenderegeln ska vara tillämplig enligt 57 kap. 5 § IL, men även vilken skattemässig fördelning det ger för delägaren av ett fåmansföretag om utomståenderegeln kan tillämpas eller ej. Utifrån arbetets analys av rättsfall kan det konstateras att Högsta förvaltningsdomstolen tolkar rekvisiten till utomståenderegeln strikt och regeln restriktivt.