Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelser av och inställningar till skyddsåtgärder för personer med demens på ett särskilt boende. Metoden i studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Ett ändamålsenligt urval tillämpades och fem närstående till personer med demens på ett särskilt boende deltog i studien. Data samlades in via halvstrukturerade intervjuer och analyserades via kvalitativ latent och manifest innehållsanalys. Resultatet visade att närstående upplevde skyddsåtgärder som en trygghet då de kunde vara skadeförebyggande för personer med demens samt kunde varsko vårdpersonalen om en olycka på avdelningen. Närstående upplevde att beslutet att ta bort föreskriften som stödde användandet av skyddsåtgärder inte var grundat på erfarenhet av personer med demens. Närstående upplevde att när personen med demens inte längre klarade av att själv fatta beslut gällande skyddsåtgärder skulle närstående och vårdpersonal tillsammans diskutera fram hur en skyddsåtgärd för en person med demens skulle användas för dennes eget bästa. Slutsatsen med föreliggande studie var att närstående till personer med demens vill vara delaktiga i beslut om skyddsåtgärder när personen med demens själv inte har förmåga att fatta detta beslut.

The aim of the study was to describe relatives` experiences and attitudes towards physical restraint for people with dementia in a nursing home. The method in the study had a descriptive design with a qualitative approach. A purposive sample was applied and five relatives to people with dementia in a nursing home participated in the study. Data were collected through semi-structured interviews and were analyzed using qualitative latent and manifest content analysis. The results revealed that relatives experienced physical restraint as a safety when they could prevent injuries for persons with dementia and could alert the staff about an incident in the ward. Relatives experienced the decision to remove the regulations which supported the use of physical restraints was not based on experiences of persons with dementia. Relatives experienced that when the person with dementia no longer managed to determine regarding physical restraint, relatives and nursing staff together would discuss how physical restraints for a person with dementia should be used for the person’s own good. The conclusion of the study was that relatives of persons with dementia want to be involved in the decision-making on physical restraints when the person with dementia itself is unable to make this decision.