Uppsatsens syfte är att bidra till utvecklingen av kunskap om tyst kunskap i allmänhet och inom dramapedagogik i synnerhet. I denna uppsats undersöks tyst kunskap inom dramapedagogik genom att synliggöra en dramapedagogs pedagogiska strategier. I förlängningen är även förhoppningen att uppsatsens resultat kan bidra till att utveckla de pedagogiska strategierna samt stärka den dramapedagogiska professionen. Teoretiska utgångspunkter är i huvudsak olika teorier om tyst kunskap. De metoder som används är observation, intervju samt analys med hjälp av två strateginät i dataprogrammet Complador.

Uppsatsens huvudsakliga slutsats är att en stor del av informantens professionella överväganden och handlanden baseras på hennes tysta kunskap. Skillnader mellan de två strateginäten i resultatet diskuteras bland annat utifrån teorier om hur tyst kunskap och förförståelse kan ha påverkat intervjusituationen. En slutsats som kan dras utifrån undersökningen är att man genom övningar kan skapa gemenskap men att det behövs en kompetent ledare som använder sig av olika typer av intentionellt handlande, i denna uppsats uttryckt som pedagogiska redskap, för att skapa trygghet och tillit. En annan slutsats som lyfts fram i undersökningen är att en stor del av den dramapedagogiska kompetensen utgörs av att med hjälp av övningar och pedagogiska redskap bidra till att skapa uppmärksamhet och motivation hos deltagarna.