Minst vart fjärde barn som går i förskolan idag har sina rötter i andra delar av världen. Den svenska förskolan och skolan består av barn som antingen är födda i ett annat land eller har föräldrar som är det. Detta innebär att förskolan och skolan blivit mångkulturell och flerspråkig. Detta ställer givetvis krav på förskolans personal. Lpfö 98/10 beskriver förskolan som en social och kulturell mötesplats som skall förbereda barnen för ett liv i det internationaliserade samhället vi lever i idag. Detta väckte mitt intresse att undersöka pedagogers föreställning/uppfattning i arbetet med mångkultur på förskolan. Syftet med undersökningen var att beskriva och analysera pedagogers tankar och förhållningssätt kring mångkultur i förskolan samt deras interkulturella kompetens. Studien syftar även till att undersöka pedagogers kunskap samt föreställning kring interkulturellt som begrepp och förhållningssätt.Studien baseras på fyra kvalitativa intervjuer, då det är människors uppfattningar och tankar om mångkultur i förskolan som har undersökts. Studien omfattar två förskolor i två olika stadsdelar i en kommun. Resultatet visade att samtliga pedagoger uppfattar arbetet med mångkultur i förskolan som givande och lärorikt då de lär sig mycket om andra kulturer. De menar att det är berikande för både personalen och barnen, att det positivt påverkar barnens värdegrund då de lär sig att se alla människors lika värde. Det framkom i resultatet att pedagogerna lägger tyngd på arbetet med att stärka individen och lyfta fram likheter istället för att fokusera på olikheter. Resultatet visade även att pedagoger inte har tillräckligt kunskap kring interkulturalitet och dess innebörd. Detta tolkar jag som att pedagogerna saknar kompetensutveckling inom området.