Statistik visar att självmordsfrekvensen hos män är hög och att män inte söker professionell hjälp i samma uträckning som kvinnor. Tidigare forskning antyder att orsaken bakom detta kan ha att göra med maskulinitetsnormen som menar att män ska vara psykiskt och fysiskt starka och ha förmågan att hantera problem på egen hand. Syftet med studien är att undersöka unga mäns inställning till att söka kuratorkontakt vid psykisk ohälsa och vilken inverkan de tror att maskulinitetsnormen har på villigheten att söka samtalsstöd.

Intervjuer med sex unga män visar ett överensstämmande resultat med tidigare forskning gällande maskulinitetsnormens negativa påverkan av mäns generella inställning till samtalsstöd. De unga männens egen inställning är dock övervägande positiv till samtalsstöd. De föreslog att samtalsstöd kan normaliseras genom informationsspridning samt genom en utökad uppsökande verksamhet. Vår slutsats är att de unga männen är positiva till samtalsstöd, trots rådande maskulinitetsnorm.

Statistics show that the suicide rate amongst men is high and that men do not seek professional help in the same extent as women. Previous research suggests that the reason behind this may have to do with masculinity norms, expressing that men must be mentally and physically strong and have the ability to deal with problems on their own. The aim of this study is to investigate young men’s attitude to seek counselling for mental health problems and what impact they think masculinity norms has on the willingness to seek counselling.

Interviews with six young men show that our results are consistent with previous research in terms of the negative impact masculinity norms have on men’s general approach towards counselling. The young men’s attitude is however positive towards counselling. They suggested that counselling could be normalized through more information and expanded outreach strategies. Our conclusion is that men are positive towards counselling despite masculinity norms.