År 2010 knivskars en kvinnlig vårdare till döds av en intagen klient på ett LVU-hem. Två chefer dömdes till i hovrätten till villkorlig dom för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död därför att rätten ansåg att cheferna inte gjort en tillräcklig riskbedömning (2010-B-2098). Det var inte knivdådet i sig som betraktades vara ett brott, utan straffbarheten låg i att arbets-givaren inte har förebyggt risken i tillräckligt hög grad.  Vissa samhällsfunktioner, till exempel förvaring och internering av klienter, kan inte fullgöras om inte arbetstagarna utsätts för vissa former av risker som kan leda till ohälsa eller olycksfall. Den verksamheten är inte kriminell i sig, förutsatt att riskbedömningar kontinuerligt genomförs och åtgärder vidtas i förebyggande syfte. Det som är straffbart enligt arbetsmiljölagen 8§ är att underlåta att göra en noggrann riskbedömning av verksamheten. Varje arbetsgivare har enligt alltså enligt arbetsmiljölagen (AFS 2001:1) ansvar att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. I det systematiska arbetsmiljöan-svaret ingår att det ska finnas en arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena ska vara för att ”ohälsa och olycksfall i arbetet ska förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås” (5§).

I Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna anges att en viktig utgångspunkt i arbetsmiljöpolicyn är de risker som finns i verksamheten Fokus för den här studien är hur dessa risker identifieras i statliga myndigheter där krävande klientkontakter är vanligt förekommande.I studien beskrivs två perspektiv på säkerhet, stabil och habil. Perspektiven används som verktyg för att analysera hur arbetsmiljölagen implementeras i statliga myndigheters arbete med att göra riskbedömningar för att förebygga våld och hot. Ett genomgående fokus för analysen är en eventuell närvaro av ett arbetstagarperspektiv i säkerhetsarbetet. Kännetecknande för det stabila perspektivet är standardisering av säkerhetsarbetet. Målsättningen är att arbetstagare ska avvika från rutiner i så liten utsträckning som möjligt. Inom det habila perspektivet är arbets-tagarperspektivet centralt för att säkerhetsarbetet ska vara adekvat i relation till hur arbetet ser ut i praktiken. Först beskrivs arbetsmiljö-lagstiftningen som anger hur säkerhetsarbetet ska gå till. Därefter analyseras en gruppintervju med tio huvudskyddsombud från olika statliga myn-digheter för att undersöka hur huvudskyddsombuden upplever att lagstiftningen fungerar i det dagliga arbetet. Analysen görs med riktad innehållsanalys. En genomgång av arbetsmiljölagstift-ningen visar att arbetsgivare uppmanas att utnyttja arbetstagares kunskaper och erfarenheter. Huvudskyddsombuden vittnar dock om att arbetstagares möjligheter till input i säkerhetsarbe-tet saknas i praktiken och att arbetstagarnas faktiska möjlighet till deltagande i säkerhetsarbetet därmed inte motsvarar arbetsmiljölagens syfte. Orsakerna till detta härleds till organisatoriska aspekter samt till en konflikt mellan två olika styrningsideal