Bakgrunden till arbetet var att Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 – Matematik årskurs 9 visade på resultatförsämringar i elevernas matematiska kunnande från 1992 till 2003. Eleverna angav också i utvärderingen att ämnet matematik inte intresserade dem, trots att många av eleverna trodde sig ha användning av sina kunskaper i framtiden. Ytterligare en anledning till arbetet var att utredningen Att lyfta matematiken – intresse, lärande, kompetens visade att attityder till ämnet matematik inte bara påverkades under lektionerna i skolan utan för många elever var en positiv attityd till ämnet matematik ute i samhället en förutsättning för att de själva skulle nå en positiv matematikinlärning.

Syftet med arbetet var att undersöka elevers attityder till ämnet matematik och huruvida deras attityder skulle stämma överens med vad litteraturen visat och hur lärare i skolan skulle kunna arbeta för att ge eleverna en mer positiv attityd och öka elevintresset för ämnet. Jag ville också få svar på om eleverna hade några funderingar på när de skulle kunna ha användning av sina matematikkunskaper. För att kunna få svar på frågorna gjordes enskilda elevintervjuer med nio elever i skolår fem. Intervjuerna spelades in och presenteras utförligt i resultatdelen.

Det som framgick av undersökningen stämde delvis överens med de tidigare studier som gjorts inom området, men det framkom även en hel del synpunkter på undervisningen som till viss del gick emot den tidigare forskningen. De slutsatser som dragits av undersökningen var att alla utom en elev i undersökningen kunde hitta delar av matematiken som intresserade dem och ingen av eleverna tyckte att matematik var ett genomgående tråkigt ämne. Det som tycktes stämma väl överens med litteraturen var att de flesta av eleverna ville ha en varierad undervisning med lekar, spel, plockmaterial och diskussioner.