Syftet med denna studie var att utifrån kriminalvårdspersonalens bild söka förståelse för vad fängelsepåföljd för lagöverträdare med utvecklingsstörning kan innebära. Vår undran var om fängelseanstalter har resurser att rehabilitera och vårda personer med utvecklingsstörning som har särskilda behov. Vi ville även undersöka vilka effekter fängelsepåföljd kan få för personer med utvecklingsstörning. Ytterligare en fråga var om det i dagsläget finns andra alternativ till slutna anstalter för dessa lagöverträdare. Med en kvalitativ ansats har vi via telefon intervjuat två kriminalvårdsinspektörer och erhållit svar via e-post från ytterligare två kriminalvårdsinspektörer inom kriminalvården, samt erhållit svar via e-post från en sakkunnig person inom kriminalvårdens huvudkotor. Studien grundar sig även på tidigare forskning samt debatt i media.

Det resultat som framkom var, att det i dagsläget inte finns särskilda alternativa anstalter för lagöverträdare med utvecklingsstörning. Däremot finns åtalsunderlåtelse, skyddstillsyn samt fotboja som alternativ till fängelsepåföljd. Resultatet visade även att kriminalvårdare inte har någon särskild kompetens att vårda och rehabilitera personer med utvecklingsstörning. De resurser som fanns att tillgå var arbetsträning, individuell terapi, gruppterapi, psykiaterkonsult samt psykologresurser. De negativa effekter som fängelsepåföljd kunde medföra var att det inte var lämpligt med fängelsepåföljd då situationen kunde vara mycket förvirrande för dessa personer, samt att de blev utnyttjade till att utföra kriminella handlingar och mobbade. Det framkom även positiva effekter i form av att dessa personer kunde bli omhändertagna av andra ”normalbegåvade” interner. Detta motsäger tidigare forskning samt medias bild där det framkommit att personer med utvecklingsstörning farit illa av att vistas i fängelse. Den slutsats vi kommit fram till är det finns ett behov av ett alternativ till fängelsemiljön, då det visat sig att fängelsepåföljd inte är ett lämpligt straff för dessa personer.