En revisors huvudsakliga arbetsuppgifter består av att granska bolagets räkenskaper och gerådgivning inom revisionens område. I ett led att stärka revisorns brottsförebyggande rollskrevs lagstiftningen om i slutet på förra seklet. 1999 införlivades revisorns anmälningsplikt inya aktiebolagslagen, vilket gav denne en skyldighet att anmäla brottsmisstankar till åklagaresom fattades under revisionsuppdraget. Det var en stor omställning för revisorn som tidigarevarit hindrad av rådande lagstiftning att agera i liknande situationer. 2004 publiceradeBrottsförebyggande rådet en rapport där de följt upp revisorernas inställning tillanmälningsplikten. Den visade på ett brett missnöje inom yrkeskåren där en majoritet avrevisorerna ställde sig kritiska till förändringen.Syftet med denna uppsats är att redogöra för och analysera revisorns anmälningsplikt vidmisstanke om brott och se hur revisorn förhåller sig till den idag – 20 år efter dess tillkomst.Vi har även följt upp och undersökt om lagen fyller sin funktion med att förebyggaekonomisk brottslighet. För att besvara uppsatsens frågeställningar har vi valt denrättsanalytiska metoden. Vi har även utfört en empirisk undersökning där vi genomkvantitativ och kvalitativ metod skickat ut en enkät till revisorer och intervjuat myndigheterför att få deras bild av anmälningsplikten idag.De slutsatser vi kan dra av studien är att det har skett en tydlig förändring i revisornsinställning till anmälningsplikten. En majoritet av de tillfrågade revisorerna i vårundersökning anser att den fyller en funktion och har en brottsförebyggande effekt. Ävenmyndigheterna vi intervjuat betonar att anmälningspliktens största styrka finns i detpreventiva. Många revisorer vi varit i kontakt med anser att anmälningsplikten fungerar somett verktyg att ha i tjänsten och stärker deras ställning.Efter anmälningspliktens ikraftträdande 1999 kan man även konstatera att det blivit vanligareatt revisorn någon gång gjort en anmälan för misstanke om brott. 42 % av de revisorer vitillfrågat uppger att de har upprättat en anmälan för misstanke om brott till åklagare, vilketgår att jämföra med de 6 % som svarade ja på samma fråga 2004.Många revisorer har dock anmärkt på anmälningspliktens omfattning av brott och menar attmyndigheterna borde ta ett större ansvar kring bokföringsbrott som rör försenadeårsredovisningar. Myndigheterna har kännedom om den kritiken och arbetar för att skapabättre arbetsrutiner i den frågan. Det går även att se ett visst tolkningsutrymme i frågan närrevisorn ska göra en anmälan. Lagen förordar att denne ska ingripa redan vid misstanke, meni vår undersökning framkommer det att många revisorer vill vara 100 % säkra på att ett brottär begånget innan de anmäler. Denna bild delar även de myndigheter som verkar inomområdet.Slutligen kan vi konstatera att slopandet av revisorskravet för mindre aktiebolag för 10 årsedan, har gjort att antalet inkomna anmälningar från revisorer har sjunkit dramatiskt desenaste åren. Reformen har gjort det lättare för bolagen ett begå ekonomiska brott och fleramyndigheter har uttryckt en oro över utvecklingen, däribland Ekobrottsmyndigheten ochRiksrevisionen, och argumenterar för en återgång till revisorsplikten.