Konflikter och händelser som drabbar människor hårt har under historiens gång ofta engagerat sin omgivning och omvärld till att agera. Så också under det spanska inbördeskriget (1936-39) då general Francos styrkor reste sig mot den sittande regeringen. Runt om i Europa startades insamlingar till förmån för det lidande spanska folket och så också i Sverige i den så kallade Spanienhjälpen. Under den svenska rörelse som kallades Spanienhjälpen var kommunisterna väldigt aktiva och synliga i rörelsen vilket också enligt Bertil Lundviks avhandling,

Solidaritet och partitaktik. Den svenska arbetarrörelsen och spanska inbördeskriget 1936-1939, innebar att de kunde gå framåt i såväl kommunval, landstingsval som inom fackföreningsrörelsen. Lundviks resultat kom att stå som grund i denna studie och ledde till denna uppsats syfte. Nämligen om man kan finna fler exempel på organisationer än kommunisterna som fick uppleva något liknande? Att genom ett aktivt och engagerat arbete inom Spanienhjälpen öka sin popularitet såväl som sitt inflytande. Denna studies fokus ligger således inte på kommunisternas Spanienrörelse utan fokus ligger på Hofors syndikalister och huvudfrågeställningen till detta arbete lyder: Ökade syndikalisterna, likt kommunisterna på vissa orter i landet, i Hofors genom ett aktivt engagemang i Spanienrörelsen sitt inflytande och sin popularitet på orten?

Källmaterialet som har legat till grund för denna studie kommer uteslutande från Arkiv Gävleborg och för att söka svar på mina frågeställningar har jag i huvudsak främst använt mig av protokoll och verksamhetsberättelser från Hofors syndikalister. Men även protokoll från kommunisterna, socialdemokraterna och socialistiska partiet har använts för att bilda mig en djupare uppfattning.

Hofors syndikalisters arbete i Spanienrörelsen var på intet sätt olik andra organisationers arbete runt om i landet. Man anordnade föredrag, diskussionsmöten, samlade in pengar, uttaxerade sina medlemmar och man anordnade danser för att nämna några exempel. Resultatet av denna studie och svaret på dess huvudfrågeställning är nej, Hofors syndikalister ökade varken sitt medlemsantal eller inflytande på orten under denna period. Faktum är att under de år som denna studie riktar in sig på, 1936-39, var det bara under 1937 som medlemsantalet gick upp. Åren efter 1937 sjönk både organisationens medlemsantal och det tidigare stora engagemanget i Spanienrörelsen vilket styrelsens beklagade och till viss del förklarade med att arbetstillgången på orten gick ner och människor flyttade till andra orter. 35

Man motarbetades också under perioden av t.ex. LO vilket enligt syndikalisterna fick medlemmar att avbryta sitt medlemskap. Intressant dock är att under det år syndikalisterna var som mest aktiva, 1937, så gick också medlemsantalet också upp. Om detta var en tillfällighet eller om det var ett resultat av aktivt arbete i Spanienrörelsen går bara att spekulera i. För att kunna fastslå att ökningen berodde på ett aktivt arbete i Spanienrörelsen hade det krävts liknande siffror för 1938 och 1939, vilket som sagt ej var fallet.