Strandskyddslagstiftningen styr till stor del fastighetsbildningen inom strandskyddsområden. Lantmäterimyndigheten ska bland annat bedöma om strandskyddssyftena motverkas vid en fastighetsbildning inom strandskydd. I denna bedömning kan de samråda med kommunen.

Denna studies syfte är att beskriva strandskyddslagarna och fastighetsbildning inom strandskyddsområden. Den ska även undersöka lantmäterimyndigheters samrådsrutiner gällande detta område för att komma fram till vilka rutiner som verkar lämpligast.

Litteraturstudien inriktade sig först på vetenskapliga artiklar om allemansrätt och därefter på lagtexter, propositioner och andra vägledande texter om strandskydd. För att ta reda på hur olika lantmäterikontor samråder med kommunerna tillfrågades kontor om deras rutiner genom intervjuer per telefon samt via e-post.

Litteraturstudien visade att strandskyddslagarna bland annat anger var strandskydd gäller, förbjudna åtgärder inom strandskyddsområden med vissa undantag, att skyddet ibland kan upphävas samt att länsstyrelsen får ge dispens från strandskyddet i vissa fall och kommunen i de övriga. Lagrummen anger särskilda skäl som måste uppfyllas för att kunna ge dispens, att strandskyddet i vissa fall kan upphävas genom landsbygdsutveckling i strandnära lägen, att en fri passage måste lämnas vid dispensgivning och att en tomtplatsanvisning ska ges samtidigt.

När ett särskilt skäl för strandskyddsdispens eller upphävning av strandskydd är uppfyllt ska en bedömning av om allmänhetens tillgång till strandområdet hindras och av om påverkan på växt- och djurlivet kan accepteras göras för att kunna bevilja en dispensansökan.

Om det finns en strandskyddsdispens behöver inte lantmäterimyndigheten göra en egen bedömning av om syftena motverkas vid en fastighetsbildning. Om det inte finns en dispens, till exempel på grund av att det handlar om en åtgärd som inte kräver dispens, måste bedömningen göras. Lantmäteriet har ett projekt som heter Enhetligt arbetssätt som ger ett förslag på en överenskommelse om samrådsrutiner.

Svaren från kontoren visar att två kontor samråder i enlighet med förslaget på överenskommelse medan de andra avviker lite. Den vanligaste kontaktformen var genom e-post. Det var olika om en bedömning gjordes innan samråd och hur stor bedömning som gjordes efter att samråd skett.

Tillvägagångssättet jag anser verkar lämpligast för när samråd bör ske stämmer med förslaget på överenskommelse. Lämpligaste formen för samråd verkar vara kontakt via e-post  kompletterat med något möte. I vissa okomplicerade fall kan det vara lämpligt med ett telefonsamråd. Förrättningslantmätaren bör göra en kort bedömning innan samrådet följt av en fortsatt bedömning när det inte blir ett nej från kommunen.