En hermeneutisk studie vars övergripande syfte är att bidra till förståelse av elevers och studenters möte med konstdidaktik och till ökad förståelse av Arts-based educational research, ABER. Haiku och berättelser används som redskap för att beskriva och undersöka lärande. Studien består av flera mindre studier och har sin utgångspunkt i avhandlingen ”Karneval i klassrum- kunskap på hjul. En studie av elevers möten med clown analyserade med narrativ metod och poetisk etnografi”(Silfver 2011). Avhandlingen visade att arbetet i konstformen gör elevernas reflektion djup, personlig och väcker frågor om identitet samt innebär ett bidrag till utvecklandet av ett konstdidaktiskt språk. I en fortsatt studie samlades berättelser om vändpunkter i clownarbetet hos lärarstudenter. Resultatet redovisades i en kollektiv dikt och korta berättelser. Den följande studien hade som syfte att undersöka studenternas syn på betydelsen av arbetet med estetiska lärprocesser, samt att undersöka haikuformen som ett språk för lärande. Forskningsfrågor: 1. Vad i arbetet med estetiska lärprocesser lyfter studenterna fram som orsaker till förändring? 2. Vilken förändring i förståelsen av fenomenet estetiska lärprocesser kom till uttryck i studenternas haiku. Studien genomfördes via workshops med förkolärarstudenter, avslutades med haikuskrivande. Resultat visar att upplevelse av orsak till förändring var praktiska görande som ledde till reflektion. Görandet kopplades till gruppens gemensamma arbete involverande sinnen, känslor och kropp. Ett holistiskt lärande. Förändring i förståelse bestod av upplevelse av frihet, identitetsskapande, nya insikter om metoder, förståelse för sinnenas betydelse för lärande, gemenskapen i gruppen stärktes. En berättelse skapades utifrån metaforen ”Resan”.