I bidraget diskuteras ämneslärarutbildningens trepartssamtal ur ett religionsdidaktiskt perspektiv. Syftet är att belysa frågan om vilken lärarkunskap som görs central i trepartssamtalet samt att bidra med perspektiv på hur förhandlingen kan gå till. Baserat på två observationer av religionsdidaktiskt inriktade trepartssamtal under verksamhetsförlagd utbildning (VFU) mellan student, lokal lärarutbildare (handledare) och lärarutbildare från högskola/universitet görs en prövande analys för att visa på tendenser i materialet. De centrala frågor som diskuteras rör dels process; hur trepartssamtal konstruerar religionslärarkunskap, och innehåll; vad som i samtalen kan förstås som religionslärarkunskap. Därmed prövas i bidraget begreppet religionslärarkunskap som en lärares religionsdidaktiska kunskap, i betydelsen viktiga kunskaper, förmågor och färdigheter som är nödvändiga för en lärare i religionskunskap att behärska. Vidare prövas i bidraget huruvida det i professionsteoretisk forskningstradition förekommande begreppet gränsarbete kan användas för att förstå och förklara hur gränser mellan akademi och yrke upprätthålls och omförhandlas i trepartssamtalet.