Syftet med detta arbete är att prova limträbalkars tvärkraftskapacitet genom olika utformning av förstärkningar med träribbor. En litteraturstudie är genomförd för att kartlägga tidigare forskning inom området. Det finns ett antal provade förstärkningsmetoder för limträ, dock endast ett fåtal som behandlar tvärkraftskapacitet.

Detta arbete är en vidareutveckling av ett tidigare examensarbete av Ahlskog och Ross (2015). Deras studie bygger på en metod där sadelbalkar i limträ förstärkts mot tvärkraftsbrott genom att förstärkningsribbor limmats på utsidan av tvärsnittet i vinkel mot fiberriktningen med trälim av typen PVAc.

Fem olika provserier har testats med avseende på limträs tvärkraftskapacitet. För att få ett statistiskt underlag innehöll varje provserie åtta provbitar. En serie var oförstärkt, två provserier förstärktes med pålimmade träribbor och två serier förstärktes med infrästa träribbor. Förstärkningsribborna vinklades för att ta drag- eller tryckkraft inom de olika förstärkningsmetoderna.

Förstärkningarnas kapacitet mot tvärkraftsbrott testades med drag- och tryckprovmaskin där deformation samt tryckkraft registrerades. Insamlade mätvärden behandlades genom en statistisk analys och normalfördelningskurvor ritades för hela mätmängden utifrån antagandet att provresultaten var normalfördelade. Metoden med pålimmade träribbor jämfördes med metoden med infrästa träribbor. Förstärkning med träribbor utsatta för dragkrafter jämfördes med förstärkning med träribbor utsatta för tryckkrafter. Samtliga förstärkta provserier jämfördes med den oförstärkta provserien.

Arbetet resulterade i en ökning av tvärkraftskapaciteten med 16% av medelvärdet för provserien med infrästa träribbor utsatta för tryckkraft. Det har även konstaterats att det karakteristiska värdet för tvärkraftskapaciteten ökade med 14% i provserien med pålimmade träribbor som utsatts för dragkraft.

I slutet av detta arbete presenteras förslag på framtida studier.

The purpose of this thesis is to examine the shear capacity of glulam beams through various designs of reinforcement with wooden bars. A literature study is conducted to identify previous research on the subject. There are a number of tested reinforcement methods of glulam available, however, only a few of them are about shear capacity.

This work is an extension of a previous study of Ahlskog and Ross (2015). Their study is based on a method where glulam beams were reinforced for shear breakage by strengthening wooden bars glued to the beam with PVAc.

Five different test series have been examined for shear capacity. To obtain a statistical basis each series contained eight specimens. One series was unreinforced, two series were reinforced with glued wooden bars and two series were reinforced with milled in wooden bars. The reinforcement bars were put at an angle to take tensile or compressive force in the different methods.

The capacity of the reinforcement bars is tested with a tensile and compressive testing machine which recorded deformation and compression force. The measured values were treated by a statistical analysis and normal distribution curves were drawn for the entire number of specimens based on the assumption that the test results were normally distributed. The four series were compared with both the unreinforced series and the other reinforced methods.

The work resulted in an increase of shear capacity by 16% for the average of the sample series with milled in wooden bars subjected to compressive force. It has also been found that the characteristic value of shear capacity increased by 14% in the test series with the glued wooden bars exposed to traction.