Många förskolor arbetar idag med Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) för att gynna barnens språkliga och kommunikativa utveckling. Syftet med studien är att undersöka användningen av TAKK och gester i förskolan samt hur TAKK finns representerad i förskolornas miljö. En frågeställning som undersöks är hur förskollärare och barnskötare i förskolan har lärt sig att använda TAKK. En annan är hur TAKK-tavlor (de bilder som förklarar hur olika tecken utförs) och andra gester, deiktiska och ikoniska, används i förskolan samt vilken roll TAKK-tavlan har som didaktiskt verktyg.

För att besvara frågeställningarna utfördes observationer på två förskolor samt en enkätundersökning riktad till de pedagoger som var delaktiga under observationerna. Resultatet belyser pedagogernas förhållningssätt gentemot TAKK och TAKK-tavlor, hur barn och pedagoger använder sig av TAKK och gester samt TAKK-tavlan som didaktiskt verktyg. Resultatet visar även att alla förskollärare och barnskötare som deltog i studien har lärt sig TAKK och att lika många barnskötare som förskollärare har gått på kurs för att lära sig TAKK. I enkätundersökningen svarade fyra av respondenterna att de helt håller med om att det finns TAKK-tavlor för barnen medan två delvis instämde. En respondent var mer tveksam. Resultatet belyser att pedagogernas användning av TAKK-tavlor, tecken och gester påverkar barnens användning av dessa. Använder pedagogerna på en förskola sig av flera TAKK-tecken men väldigt få deiktiska gester, som att peka på något, visar det sig i barnens användning av dessa gester. En förskollärare menar i enkätundersökningen att även om barnen inte förstår det som tecknas tycker de att det är intressant och att de gärna härmar. I resultatet framkommer det att ett aktivt TAKK-användande kan minska antalet deiktiska gester.