Syftet med uppsatsen var att genom kvalitativa, semistrukturerade intervjuer få kunskap om hur religionslärare på gymnasienivå uppfattar och tillämpar begreppet ”elevinflytande” i undervisning och lärande. Intervju som metod valdes för att tolka religionslärarnas subjektiva tankar, resonemang och erfarenheter av elevernas inflytande. Resultatet visade att religionslärarna uppfattar elevinflytande som en chans att påverka sin utbildning. Lärarna erbjuder mer inflytande över metoddidaktiska frågor och mindre inflytande över kursinnehåll. Resultatet visade också att religionslärarna var positivt inställda till elevinflytande, i den mån det är kontrollerat och inte övertar lärarens didaktiska ansvar för undervisningen. Detta tyder på att elevinflytande är en balansgång mellan positiva och negativa konsekvenser.