Sexualbrottslagstiftningen har under de senaste tjugo åren varit föremål för tre statliga utredningar. I oktober 2016 presenterade 2014 års sexualbrottskommitté den senaste utredningen, vilken skickades ut på remiss i november samma år.

Syftet med den här uppsatsen är dels att undersöka hur 2014 års sexualbrottskommitté och de svarande remissinstanserna kommunicerar sannolikhet och förpliktelse, dels att undersöka förhållandet mellan attityd och modalitet i remissvaren.

Undersökningen utgår från den interpersonella metafunktionen i den systemisk-funktionella grammatiken (Halliday 2014) tillsammans med appraisalteorin (Martin & White 2005). Föremål för undersökningen är SOU 2016:60, Ett starkare skydd för den sexuella integriteten, samt de remissvar som hör till utredningen.

Resultatet visar att utredningen och remissvaren följer samma mönster vad gäller fördelning av modalitetstyp och -grad men att remissvarens attityd påverkar fördelningen.

Utifrån resultatet dras slutsatsen att olika val av modalitetstyp och -grad kan fungera som olika kommunikativa strategier. Låg grad av sannolikhet måste exempelvis inte betyda att sanningshalten är svag utan kan konstruera avsändaren som öppen för andras idéer och försvårar även möjligheten att förneka innehållet. Avsaknad av villighet behöver dessutom inte betyda att avsändaren saknar vilja. Villighet kan istället realiseras implicit genom förpliktelse. Därtill dras slutsatsen att positiv attityd minskar behovet av att modifiera satser, särskilt genom modalitetstypen sannolikhet.