Avfallsfrågor engagerar. Det är någonting som berör människor i deras vardag och det är kanske ett skäl till att vi då och då får uppblossande debatter om hur vi ska hantera avfall. Beslut och investeringar inom avfallsområdet kan få långsiktiga konsekvenser. En avfallsförbränningspanna är exempelvis en stor och långsiktig investering. Samtidigt lever vi i en föränderlig värld. Avfallspolitiken har förändrats både i Sverige och internationellt och man kan förvänta sig fortsatta förändringar. Kombinationen av långsiktiga beslut med en osäker framtid och det engagemang som finns kring avfallsfrågor, gör det intressant att söka lösningar som är flexibla och robusta. Med flexibla menar vi att de bör kunna anpassas efter eventuella förändringar i omgivningen så att man inte bygger in sig i återvändsgränder. Med robusta menar vi dels att lösningarna och strategierna ska vara någorlunda bra i olika tänkbara framtidsscenarier, dels att de är någorlunda bra både med avseende på miljöfaktorer, ekonomiska aspekter och att det finns en social acceptans för dem. En utgångspunkt är alltså att lösningar som bara uppfyller kraven för en eller ett par av dessa dimensioner inte är intressanta. Den här rapporten har som syfte att sammanfatta och syntetisera resultaten från ett flerårigt projekt finansierat av Energimyndigheten. Syftet med projektet var att diskutera och föreslå flexibla och robusta strategier för utnyttjande av energi ur avfall.

I rapporten görs en genomgång av ett antal olika studier där man har jämfört återvinning med förbränning, biologisk behandling och deponering. Jämförelserna görs med avseende på miljöegenskaper samt ekonomi. Vidare redovisas en genomgång av beteendevetenskapliga studier. Bland slutsatserna finns att en robust avfallsstrategi bör innehålla dessa komponenter:

• en ökning av materialåtervinning exempelvis av plaster, papper, metaller och glas
• förbränning av sådant som kan klassas som biobränslen
• förbränningsanläggningar bör vara utrustade för kraftvärme och för att kunna ta emot en varierad blandning av fasta bränslen
• deponering av avfall som ej kan behandlas på annat sätt och möjligen av svårnedbrytbara plaster
• rötning av vissa väldefinierade fraktioner
• lättillgänglig källsortering hos konsumenter
• ökad källsortering i näringslivet Inom avfallsområdet finns det ett antal olika styrmedel.

Samtidigt kan man notera att det finns luckor i styrmedelspaketen. Förutom producentansvaret finns exempelvis inga styrmedel som styr mot ökad återvinning av material. Vidare finns det få styrmedel som tydligt styr mot minskade avfallsmängder. Det finns därför ett behov av nytänkande inom styrmedelsområdet. En kombination av ekonomiska styrmedel som styr mot uppsatta miljömål skulle sammanfattningsvis kunna vara:

• En förbränningsskatt som jämställer beskattningen av de fossila delarna av avfall med andra fossila bränslen och som ger undantag för avfall med biologiskt ursprung.
• En viktsbaserad förbränningsskatt som styr mot ökad återvinning av papper samt biologisk behandling.
• En motsvarande ökning av deponiskatten.
• Ett stöd till biogasanvändning.

För att öka källsorteringen bör de ekonomiska styrmedlena slå igenom även hos konsumenterna. Man bör dock inte bara använda ekonomiska styrmedel utan även arbeta med information, stödjande fysiska strukturer (exempelvis fastighetsnära insamlingssystem) samt 4utforska olika typer av positiva styrmedel t.ex. olika former av bonus- eller återbäringssystem. Styrmedel behöver också riktas mot olika delar av näringslivet för att stimulera deras källsortering.