Kursen ”Miljö- och resursanalys för hållbar utveckling V2”, som är en av de obli-gatoriska kurserna under andra året i civilingenjörsutbildningen (Väg och Vat-ten) vid Chalmers tekniska högskola har omfattats av ett pedagogiskt utveck-lingsarbete. Utgångspunkten till de förändringar som prövats har varit grundade i och inspirerade av Experiential Learning Theory1. Lärarlaget utvecklade, med stöd av en gemensamt producerad begreppsmodell, metoder för att intervenera på olika stadier, och på olika sätt, i studenternas lärprocess. Arbetet har handlat om att skapa goda förutsättningar för att förstärka studenternas lärande. Ett så-dant lärande innebär att studenterna tillägnar sig en ökad förståelse och fördju-pade kunskaper, genom att koppla samman färdigheter som reflektion och kommunikation med tillägnandet av ett relativt abstrakt stoff (miljö- och resurs-analys). Detta har skett med hjälp av att modifiera kursens organisation och struktur, genom att utveckla återkommande och varierande typer av reflektions-övningar samt genom att arbeta fram återkommande och varierande former för olika typer av återkoppling till studenterna. En viktig del av arbetet har också va-rit att försöka utvärdera utfallet av de förändringar som genomförts i kursen. Ut-ifrån de begränsningar som det empiriska materialet innebär är det inte helt klart om titelns fråga besvarats i undersökningen, men studenternas resultat liksom deras utvärdering av kursen pekar tydligt på positiva effekter ifråga om lärandet.