Tiarniasviten är tre diktsamlingar som har kallats den finska poeten Pentti Saarikoskis litterära testamente. Nu utkomna i en nyöversättning.

FAKTA: Böcker av Pentti Saarikoski, "Tiarnia I-III" (I: dansgolvet på berget, II: bjuda upp till dans, III: dunklets danser). Översättning Oskar Rossi (Ersatz förlag)

Också ord kan dansa. Så kan en inleda en kommentar efter läsning där en blitt en smula andfådd. Inte av överansträngning. Nej, av växlingarna, ordväxlingarna, vrångvridningar mellan högt och lågt, stort och smått historiens tyngd och blickens lätthet.

Penti Saarikoski (1937-83) skrev de tre diktsamlingarna boende på Tjörn (påhittlatiniserat till Tiarnia) under åren 1977-83. Det är länge sedan och alldeles nyss. Oskar Rossi har översatt Saarikoskis finska till en svenska som skakar till och bejakar ett ständigt ifrågasättande poetiskt språk. Det känns nytt, trots att gamle Stalin är med. Men det är också unga Sapfo. Just sådär omkastande är det. Högt och lågt. Färdigt och ofärdigt. Eljest och precist.

Och det med intensitet: ”när bergen trädbekläds/är dikten färdig/och som valborgsnattensbrasa tänder vi/eld på vägrenens gula säv”. (Ur ”dansgolvet på berget”, s 63.) En poet med ett aktivt förflutet politiskt arbete på vänsterkanten bosatte sig på en ö, kanske för att hitta världen just där, på ön Tjörn. Jo, han gjorde nog det. Fann världen också där, på ön.

"Tiarnia I-III" har publicerats i annan språkdräkt tidigare. Författaren och Mia Berner gjorde en tolkning till svenska, ”svenska versioner” av dikterna, under åren då de skrevs. Oskar Rossi har i stället verkligen översatt från finska till svenska.

”Som med all översättning går arbetet ut på att hela tiden översätta både bokstav och ande – samtidigt”, skriver Rossi i efterordet och fortsätter: ”Balansen mellan över- och underöversättning – mellan bevarande av det finska idiomet i svenskan och restaureringen av ett så smidigt svenskt uttryck som möjligt – måste erövras i snart sagt varje enskild versrad.”

Nog så. Nästan 180 sidor riktigt irriterande intressant poesi som legat och väntat på en översättare alltför länge. Men gott nog när det äntligt blir av.