Syftet är att mot bakgrunden av att våld i arbetslivet enligt flera indikatorer framstått som ett allt större samhällsproblem utifrån ett kontextuellt konstruktivistiskt perspektiv svara på hur det enligt riksrepresentativa surveyundersökningar ökande våldet i arbetslivet kan förklaras. I fyra delstudier beskrivs och analyseras omfattningen och utvecklingen av utsatthet för våld i arbetslivet, enlig ULF (I), hur våld i arbetslivet som samhällsproblem uppmärksammats i facklig press (II) och vilka åtgärder som förespråkas i facklig press (III) samt i arbetsskadeanmälningar av de utsatta själva (IV).

I den första studien visas att utsatthet för arbetsrelaterat hot och våld i de så kallade ULF-undersökningarna sedan 1980-talets början har ökat. När denna ökning sker ligger övrigt våld, enligt offerundersökningar, kvar på en stabil nivå. Ökningarna är störst för de kvinnodominerade jobben inom välfärdssektorerna vård, skola och omsorg. Studie II visar att uppmärksamheten för våld har ökat och att våld i arbetslivet sedan 1970-talet omfattar mycket mer än ”bara” bank- och butiksrån.

Sammantaget kan det ökade våldet inte bara förstås utifrån vidgade definitioner av vilka händelser som kan anses vara våld utan det är även nya grupper som uppmärksammas som offer och förövare. Arbetsförhållandena inom i synnerhet omsorgsyrkena har mycket oftare börjat beskrivas som våldsrelaterade. Det är rimligt att denna förändrade inställning till våld i arbetslivet fått återverkningar på problemets synlighet i olika typer av statistik, inklusive vad människor svarar i offerundersökningar.

Våld i arbetslivet har gått från att ses som ett problem som skall lösas internt på arbetsplatsen som en arbetsmiljöfråga till att allt oftare ses som ett problem som ska lösas externt med polis och rättsväsende. Resurser i form av tid och personal för att utföra arbetet efterfrågas gång på gång men den kunskap som finns hos personalen på de lokala arbetsplatserna uppmärksammas inte.

Genom att ”fel” åtgärder uppmärksammas kan detta bidra till en ytterligare ökad känsla av snävt handlingsutrymme för personal vilket kan göra att problem förvärras. Säkerhetsforskningen kan bidra med kunskapen om att ett problems åtgärder kan komma uppifrån, från politiskt håll eller nedifrån från gräsrötterna men också från ett inifrånperspektiv som förutsätter normalitet eller från ett utifrånperspektiv som konstruerar avvikelse.