"Att skriva, det måste säkerligen tjäna till något. Men till vad? Dessa små krångliga tecken som kliver framåt av sig själva, som täcker det vita papperet, som vilar på de plana ytorna, som betecknar tankens gång. De gnager. De rättar till. De karikerar. Jag tycker mycket om dem, dessa härar av rundlar och punkter. Något av mig lever i dem."
Orden är den franske författaren Jean Marie Gustave le Clézios i essän "Att skriva" (i samlingen "Jordisk extas", i översättning av Eva Alexandersson, 1969).