Den tid Hama Dostan skildrar i romanen "En plats i paradiset" (fristående fortsättning på "Svart som en vind" om åren 1961-1974) är åren från slutet av sjuttiotalet och tio år framåt.
Platsen är osäkerhetens och förföljelsens, tortyrens och flyktens, men också längtans, minnets och uppväxtens - mer bestämt irakiska Kurdistan. Och flyktens.