- Hur samtalar vi om litteratur och kan estetiska arbetsformer bidra till ett fördjupat litteratursamtal?

I ”Vi ska tala om litteratur” skildras besvärligheter för en lärarutbildare när han en dag i början av andra millenniet blir varse att de litterära självklarheter han tar för givna inte längre gäller. Vid en föreläsning möter lärarutbildaren fyrtiofem blivande lärarkolleger i svenska och av dem har tre läst August Strindbergs ”Röda rummet” och endast en frivilligt och med uttalad behållning.

– Vad ska vi tala om? blir den fråga som tar oss in i frågor om litterär kanon, gemensamma litterära och språkliga referenser till en metodutveckling där mängden möjligt litterärt stoff problematiseras och ett försök med en exemplarisk undervisningsform föreslås.

Med utgångspunkt i erfarenheter som lärare i svenska i grundskola och kommunal vuxenutbildning och i didaktik i kurser inom lärarutbildningen problematiseras litteraturundervisning med hjälp av några exempel, bland annat Stig Dagermans ”Ett parti plånboksschack” (1950) och Dag Solstads ”Genans och värdighet” (2005).

”Vi ska tala om litteratur” är en del i ett planerat arbete rubricerat ”Textens oväsen”, ett begrepp som vuxit i relation till frågor rörande problem med stoffurval för undervisning, utbildning och lärande ur den i det närmaste oöverblickbara ackumulerade textmängden i världen.

”Vi ska tala om litteratur” redovisar en arbetsmetod där en konstnärlig gestaltningsform – i detta fall sång och musik – används för att beskriva en läsares förståelse av ett författarskap.

Arbetsmetoden föreslås till utprovning i såväl lärarutbildningens litteraturkurser som för verksamhet i ungdomsskola och vuxenutbildning.

Bakgrunden till ”Vi ska tala om litteratur” är frågan om vad vi ska tala om, vilka referenser vi behöver och hur kanon kan problematiseras. ”Vi ska tala om litteratur” är ett bidrag till en konversation om vilken litteratur vi läser och hur vi läser den.