I den svenska lagstiftningen (Hälso- och sjukvårdslagen, 1983, 1985) som reglerar hälso- och sjukvårdens verksamhet framhålls humanistiska värderingar. Den vårdideologi som gäller i Sverige är att kunna vårda utifrån en helhetssyn. Sjuksköterskorna som ansvariga för omvårdnad anses behöva förändra sina kunskaper, attityder och värderingar för att detta ska kunna ske (Socialstyrelsens författningssamnling, SOSFS, 1990:15). Detta kan beskrivas som en konflikt mellan hur omvårdnad anses vara och hur den borde vara. Studiens problem tar sin utgångspunkt i yrkesutbildning till sjuksköterska och de påverkansprocesser, i form av uppfattningar av omvårdnad, som möter de studerande i denna konflikt. I den teoretiska utbildningen möts de studerande av omvårdnad som ett vetenskapligt ämne och beskrivs bl a i teorier om hur omvårdnad bör vara. I den praktiska utbildningen handleds studerande av sjuksköterskor in i en yrkesroll som sjuksköterska. Dessa sjuksköterskor har varierande erfarenheter av omvårdnad. Om omvårdnad som den är bl a bestäms av sjuksköterskors uppfattningar måste dessa beskrivas. Hur uppfattningar av omvårdnad "borde vara" och hur omvårdnad "uppfattas vara" är relaterade till varandra och blir viktiga att synliggöra.

Denna undersökning är till sin karaktär deskriptiv. Utgångspunkten för studien är induktiv. Materialet för denna kartläggning har insamlats på olika sätt genom intervjuer, granskning av offentliga dokument som i Sverige reglerar sjuksköterskors ansvarsområde, litteratur med relevans för omvårdnadsutvecklingen i Sverige samt vad fyra omvårdnadsteoretiker över tre decennier beskriver som god vård. Materialet har utifrån ett fenomenograftiskt perspektiv (Marton, 1978, 1981, 1990) analyserats med avseende på vilka kvalitativt skilda uppfattningar det ger uttryck för:

God omvårdnad är något som enbart sjuksköterskor kan ansvara för

God omvårdnad är ett gemensamt ansvar

God omvårdnad är att möjliggöra patientens eget ansvar

Resultatet kan förändra förståelse för omvårdnad som fenomen och utgöra underlag för reflektion och diskussion och möjliggör därmed utveckling av omvårdnad.