I detta kapitel belyses hur ”teori och praktik” hanteras i fråga om, eller snarare i relation till, så vitt skilda yrkesgrupper som arkitekter, ingenjörer, sjuksköterskor och militära officerare och deras utbildningar. Det finns alltid orsaker till att specifika ämnen, teman eller frågor börjar diskuteras i termer av ”teori och praktik”. Syftet med kapitlet är att försöka beskriva och förstå drivkrafterna till varför frågor kring ”teori och praktik” behandlas och diskuteras i relation till de olika yrkesgrupperna och deras respektive utbildningar. Centralt blir att försöka identifiera och förstå de spänningsfält som ger upphov till diskussioner kring ”teori och praktik”. Begreppet spänningsfält är valt för att det indikerar dels polarisering och konflikt, dels utvecklingskraft och drivkraft (som följd av strävan att komma ur polarisering och konflikter). Spänningsfältet byggs upp av olika (konkurrerande) faktorer, exempelvis synsätt, prioriteringar, målkonflikter, begrepp eller fakta.

Kapitlet bygger i huvudsak på vidare bearbetningar av forskningsöversikten Teori och praktik i yrke och utbildning, komparativa fallstudier med arkitekter, ingenjörer, sjuksköterskor och officerare (Fransson, 2003). I översikten studeras i huvudsak texter om de olika yrkesgrupperna, om yrkesutövningen och om respektive utbildning, och särskilt då texter som på något vis berör frågor kring ”teori och praktik”. Texterna har varit skrivna mellan åren 1997 och 2003. Utgångspunkten för vad som menas med ”teori och praktik” har tagits i de olika sammanhang som begreppen används i respektive texter. Genom texternas sammanhang och formuleringar återspeglas de drivkrafter och de spänningsfält inom vilka frågor kring ”teori och praktik” rör sig för de olika yrkesgrupperna. Exempelvis återspeglar resonemang och strukturella aspekter kring t.ex. utbildning, lärande, yrkesutövning och yrkespraxis de spänningsfält inom vilket frågor kring ”teori och praktik” skapas.