Att tala om framtidens lärare är inte bara ett sätt att konstruera möjliga framtidsbilder. Talet om framtiden kan även ses om ett sätt att påverka och styra människor. Detta eftersom man rimligen förväntas förbereda sig för den framtid som målas upp. Är det inte så att exempelvis talet om flexibla medarbetare gör att vi lite till mans funderar över hur vi skall agera och över vilka kunskaper eller förhållningssätt som vi behöver utveckla för att betraktas som flexibla? När vi sedan hamnar i situationer där det ställs krav på flexibilitet, är vi redan mentalt förberedda på det och ser inte det som något konstigt.
Talet om framtiden och framtidens lärare kan alltså ses som ett sätt att påverka betingelser och människor, att skapa en viss form av mentalitet som styr och påverkar oss att till exempel förstå något på ett visst sätt eller att göra viss val. Begreppet styrningsmentalitet används i detta sammanhang för att beteckna de strategier och tekniker som används för att utveckla, formulera och styra människors handlingar och tankar (Popkewitz, 1998).