Brittiska fantasyförfattaren Philip Pullman skrev "Guldkompassen" och fick Astrid Lindgrens stora pris. Och hans spännande romaner läses inte enbart av barn. AB Kulturs recensent Bengt Söderhäll ser förnuftet brottas med fanatismen i "Lyras färd", första boken i en ny Pullman-serie.

Men, är knappast ett ord lämpligt att börja med, men nu är det ett sådant där MEN som betyder stopp ett tag och nog har vi här en alldeles nödvändig text om hur en elvaåring genomskådar fanatismens våldsamheter. Ett MEN som erbjuder ett stanna av och läsa lite långsammare och gärna högt för någon intresserad och varför inte en som tror sig vara ointresserad. Det är ju alldeles makalöst spännande. Regnet, som inte vill sluta falla. Förföljelsen, som inte tar paus. Somligas enkla svar på krångliga frågor. Att ha rätt mot att vilja utforska och veta mer om sig och världen, världen och andra. Omsorgen om varandra, som växer. Och växer. Och hotas.

Det handlar om Philip Pullmans första av tre böcker i en serie som på svenska fått namnet ”Boken om stoft”, på engelska ”Book of Dust”. ”Lyras färd” heter denna första del (”La Belle Sauvage” på engelska) och den Lyra som finns i titeln är den Lyra som vi lärde känna i Pullmans trilogi ”Den mörka materien” (”Guldkompassen”, ”Den skarpa eggen” och ”Bärnstenskikaren”).

Huvudperson i ”Lyras färd” är Malcolm, en elvaårig medborgare som är vetgirig som bara den och som hjälper sina föräldrar på värdshuset med det mesta. Han serverar och städar, visar till rätta och samtalar och visar en lyhördhet som är mycket smittsam. En sådan där framskriven karaktär som en gärna kliver in i och vistas i. På världshuset arbetar också Alice, en tonåring utan riktigt fäste i tillvaron och hon och Malcolm har inte mycket att säga varandra, förrän de hamnar i beråd och handling krävs av dem, handling där den ena inte kan vara utan den annan. Och en vänskap utvecklas.  Ja, boken är skriven för en yngre läsarkrets, men författaren vet väl att de flesta av oss minns och även kan begripa de olika berättarnivåerna. Gång på gång slår Pullmans berättelse hål på lagren som skiljer läsarens nu från minnena, det betydelsefulla i det förflutna.

Ett litet barn lämnas på nunneklostret där Malcolm brukar hjälpa till med ett och annat, ofta tillsammans med den skickliga hantverkaren Mr Taphouse. Regnet faller. Och faller. Översvämningen kommer och mörka krafter närmar sig och barnet hotas av detta mörka. Malcolm äger en kanot – La Belle Sauvage (som också är bokens engelska titel) – en farkost som sköts av Malcolm med enastående kärlek och skicklighet.

Berättelsen är således från ett tiotal år tidigare än ”Den mörka materien” och här liksom i den bokserien är det förnuftet och det praktiska och genomtänkta handlaget som hotas av våldsamhetens enkla lösningar och maktbegär. Det är rysligt spännande och Pullmans karaktärsbeskrivning, särskilt av Alice och Malcolm, är enastående fin. De bådas handlingar, allt intressantare samtal och relation under den vådliga och mycket riskfyllda kanotfärden med den halvåriga Lyra, blir en förnuftets brottning mot fanatism. Två unga. Alice underskattad och förbisedd av omgivningen. Malcolm alls inte underskattad utan uppskattad. Och de behöver varandra när de förstår att deras uppgift blir att skydda ett försvarslöst barn. Det är inte utan att längtan efter de båda kommande böckerna är stark.

Innan punkt. Det finns några rader (s 107) som brände till ordentligt, några rader som lätt skulle kunna passera som inte särskilt betydelsefulla för handlingen och personbeskrivningen. Malcolm har hjälp dr Relf att laga fönster, ett hantverk han lärt av mr Taphouse hos nunnorna och Pullman skriver:

”Jag städar upp här”, sa han. Det var vad mr Taphouse skulle ha förväntat sig. Malcolm föreställde sig att mr Taphouse höll uppsikt över honom, och såg framför sig hur han nickade barskt när allt var undanställt och sopat och klart.

Det där att en icke-närvarande som visat en vägen kan plockas fram och vägleda i stund och handling. Den som gått före och hjälpt till att ta ut riktningen. Den som hjälpt barnet till ansvar.