Jag vill med min uppsats ta med läsaren på en djupdykning i bilden och symbolernas värld även om det med ord kan vara svårt att beskriva, då det ju i själva verket rör sig om en nivå som kommer före ordet. Mitt huvudsakliga syfte är att utforska huruvida bilderna och symbolerna fortfarande är livsnödvändiga för människans psykiska och kanske därmed fysiska överlevnad? Kan vi fortfarande än i dag, låta oss beröras av deras kraftfält och därmed göra förändringen, utvecklingen, transformationen och helandet möjligt?!

Vidare vill jag undersöka bildens dubbla roll som både ”symtomavslöjare” och framåtblickande ”transformerande helare”, samt kopplingen till shamanism och alkemi. Vad kan nutidsmänniskan lära av detta? Vad kan vi ta till oss i dag? Och vad mår den enskilde individen och ett samhälle bäst av i längden?

Jag vill betona en psykodynamisk syn på människan där även Jungs analytiska psykologi ingår, och använda objektrelationsteoretikerna som en gemensam bro mellan Jung, Freud och bildterapi. Min bakgrund är konstnärens och bildterapeutens (med psykodynamisk grund).

Och det är med dessa ögon som jag har tagit mig an ämnet. Jag säger inte att det är den enda vägen till helande och transformation, andra terapiformer kan fungera lika bra, beroende på person och bakgrund och orsak. Men bildens väg är min väg...