Undersökningen bygger på de frågor som väckts då jag flera gånger under våren och sommaren 2001, sett att media uppmärksammat Svenska kyrkan. Det har skrivits rubriker som sagt att Svenska kyrkan genomgår en kris. Det har också varit reklaminslag som kyrkan själv anordnat i rekryteringssyfte. De frågeställningar som legat till grund för uppsatsen lyder: Är det ett faktum att Svenska kyrkan befinner sig i kris? Varför begär människor utträde ur Svenska kyrkan? Hur ser relationen Svenska kyrkan - folket ut, upplevs relationen som en krock eller ett möte?

Slutsatserna av undersökningen visar att de intervjuade kyrkoföreträdarna anser att kyrksamheten inom församlingen är relativt stark. De upplever därför inte att kyrkan genomgår någon direkt kris. Däremot poängterar den intervjuade komministern att han visst kan känna oro inför framtiden i och med att besöksantalen vid de vanliga söndagsgudstjänsterna inte alls är så höga som vid exempelvis temagudstjänster med speciella inslag. Den intervjuade kyrkoherden håller med om att besöksamtalen då är lägre, men han visar ingen oro över detta, utan hänvisar istället till de speciella gudstjänster då det är väldigt höga besöksantal. Dessa iakttagelser, att de vanliga söndagsgudstjänsterna får alltmer minskat antal besökare, medan andra temagudstjänster med speciella inslag istället ökar, följer den utveckling som kan skönjas även i övriga delar av landet. Även om kyrkoherden inte uttrycker någon direkt kris för kyrkans räkning, så upplever komministern ändå en viss oro inför framtiden.