A major part of anthropogenic climate change is due to everyday human behavior, such as transportation, food and energy consumption. As a result, it has been argued that many barriers for mitigating climate change are psychological in nature. For example, people’s decisions and behaviors are subject to heuristics and biases which sometime harm our decisions. The benchmark of the present thesis is the finding that people believe that adding environmentally friendly items to a set of conventional items reduces the impact of the whole set. This phenomenon has been coined a negative footprint illusion (NFI). How robust is this effect, is it generalizable across judgmental dimensions and what is the mechanism that underpins the effect? This thesis concerns these three questions. Paper 1 found support for the assumption that an averaging bias underpins the NFI. On this view, the NFI appears because people intuitively respond with the average of the ‘vices’ (the unfriendly objects) and ‘virtues’ (the more environmentally friendly objects) in the combined set of objects. Paper 2 demonstrated that the NFI is insensitive to some levels of expertise. Furthermore, Paper 2 also reported the first demonstration of the NFI in the context of a within-participants design. Paper 3 found that a NFI can also be demonstrated in the context of atmospheric CO₂ concentration estimates. Paper 3 also reported further evidence for the averaging bias account of the NFI and showed that the effect is at least insensitive to some variations in the framing of the problem posed to the participants. Paper 4 demonstrated that the NFI can be eliminated by priming a summative mindset before requesting participants to make the environmental impact estimates. Taken together, this thesis shows that the NFI is a robust phenomenon that can be found across various to-be-estimated stimulus materials, it appears to be underpinned by an averaging bias but can be cognitively controlled in certain conditions.

Klimatförändringarna påverkas till stor del av mänskliga beteenden, till exempel transport, mat- och energikonsumtion. Därför argumenterar ett flertal forskare för att flera barriärer för att bromsa klimatförändringarna är av psykologisk natur, snarare än teknologisk. Klimatförändringarna är till exempel beroende av hur vi människor fattar beslut, vilka i sin tur påverkas av heuristiker och kognitiva snedvridningar som ibland vilseleder vårt beslutsfattande. Den här avhandlingen studerar ett fenomen som innebär att människor ofta tror att om man lägger till ett miljövänligt objekt till en samling konventionella objekt minskar det totala koldioxidavtrycket totalt sett, ett fenomen som kallas för ”den negativa fotavtrycksillusionen” (NFI). Hur robust är den här effekten, kan den generaliseras till andra bedömningsdimensioner och vilken mekanism ger upphov till effekten? Avhandlingen behandlar dessa frågor. Artikel 1 ger stöd för att en genomsnittsprocess orsakar NFI. Mer specifikt, NFI uppstår för att människor intuitivt svarar med genomsnittet av de icke miljövänliga objekten tillsammans med de miljövänliga objekten. Artikel 2 visade att NFI är relativt okänslig för expertis och att illusionen uppstår även när människor kan jämföra sina estimat av olika objektsamlingar. Artikel 3 fann att NFI även kan uppstå i en kontext där deltagarna ombeds skatta den atmosfäriska koldioxidkoncentrationen. Artikel 3 gav också ytterligare stöd för att en genomsnittsprocess ger upphov till illusionen och demonstrerade att illusionen åtminstone till del är okänslig för hur bedömningsproblemen är presenterade för deltagarna. Artikel 4 visade att NFI kan elimineras genom att prima ett additivt tankesätt innan deltagarna gör bedömningen. Avhandlingen visar sammanfattningsvis att NFI är ett robust fenomen som uppstår för flera stimulusmaterial, att en genomsnittsprocess tycks ge upphov till NFI och demonstrerar att effekten kan kontrolleras kognitivt i vissa situationer.