Arabvärldens superkända poet Adonis visar oss att öst och väst kan mötas om vi ifrågasätter förutfattade meningar. Bengt Söderhäll läser Adonis bok "Boken" – och får en bra huvudvärk.

Artikeln innehåller ett foto föreställande Adonis vid Dalälven, med liljekonvalj i kavajfickan: Adonis på altanen hos artikelförfattaren, när han tagit emot Stig Dagermanpriset 2016. Dalälven i bakgrunden, dold av grönska, i kavajfickan en liljekonvalj. Han plockade den i älvbrinken, sägande:- Ni behöver inte skriva dikter. Ni bor i en dikt.Foto: Bengt Söderhäll

Det var mycket svårt att med något så när bevarad respekt och självrespekt, formulera något om den mycket rika läsupplevelse som avslutats och nyligen återupptagits. Den av Adonis tredelade diktverk ”BOKEN platsens gårdag nu”. Den av Hesham Bahari från arabiska översatta. Den med ett förord av just Hesham Bahari som hjälper läsaren att träda in i något såväl lika som annorlunda. Lika i det mänskliga. Annorlunda i rytm, puls och ordens tyngd i jämförelse med vår tids hast och myckenhet.

Redan titeln har åstadkommit huvudvärk, en huvudvärk av ett alls inte dåligt slag. Där en bok. I den en plats. I den en tid och ännu en tid. Igår och nu. Därmed även framtid. Det är där diktverket verkar, arbetar. I det inte går att stanna kvar i. Nuet är farkosten. Och den Fåglarnas konferens som Attar skrev för åtta hundra år sedan ständigt närvarande i läsandets glänta. Fåglarnas konferens där de bevingade individerna söker efter ledaren, Simurghen, i sin färd över sju berg och sju dalgångar och fåglarna turas om att flyga först.

Boken. I bestämd form. Är det inte ett ord bestämt för Den Heliga Skrift? Toran. Bibeln. Koranen. Där, i Boken, Adonis grundläggande brottande i ord med vad orden bestämt och kan öppna, strävan efter sekulär ordning i det offentliga, religionen i den personliga vardagen och helgen.

En vägledning till läsningen av denna tredje och avslutande del av ”Boken platsens gårdag nu” finns i Sånger av Mihyar från Damaskus (översättning Hesham Bahari, Ingemar & Mikaela Leckius Alhambra 1990). Adonis utgångspunkt och vistelseplats. Dikten ”Resenär”:

Under färden har jag lämnat mitt ansikte

På min lyktas glas

Min karta är en jord utan skapare

Och vägran mitt evangelium

Adonis sätter människan i centrum, i all vår litenhet och storslagenhet och allt där emellan och i blandning. I de tre delarna, utgivna på arabiska 1995-2002 och i svensk översättning 2005, 2014 och 2018) får vi följa den arabiska 900-talspoeten al-Mutanabbi liv i en diktform som är en kör av röster. Här är själva dikten. Här är den historiska kommentaren. Här är en notapparat. Här är Berättarens minne. Här är, efter ett antal sidor, läsarens anteckningar, minnen och referenser och det tar tid att läsa. Att bläddra tillbaka. Att finna:

Ett land som aldrig yppat orden:

Jag älskar. Överge det då till de bestar

som klöser det och blottar dess inälvor.

Och där, på sidan 94, stannar läsningen upp en stund. ”Det där om ”ord”, var stod det.” Bläddring fram och tillbaka i den stora rätt så tunga boken. Ingenstans. Till sist: i slutet av första delen. Inte tredje. Inte andra. Och så här är det. Gå tillbaka. Söka reda på ord och röster, färger och dofter, eld och aska, dikter om tiden för det egna livet och oron för den tid och de händelser som kommer efter den egna livstiden, om platsen där askan tar över. Och att orden ändå kan erbjuda en tröst, en glänta, en ljusstråle, ett avslöjande:

Ord –

Ett begär som vänder sig i glöd

Ord –

En skog som gömde honom

bland sina grenar.

Verken profet eller trollkarl – en poesins eld

i platsen och från ingenstans

som tänds i denna tidens öken. (Boken platsens gårdag nu I, s 370.)

Läs mer: Så talade Adonis: "Väst kan inte avnjuta sin frihet så länge resten av mänskligheten är förslavad"

Om sommaren erbjuder oss tid att läsa, är ”Boken platsens gårdag nu” i tre delar värd uppmärksamhet. Det om att öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de, blir här något annat: att öst är öst och väst är väst och alltid kan de mötas. Om översättare finns. Om intresset och viljan finns. Om förutfattade meningar ifrågasätts. Om osäkerheten och tvivlet får breda ut sina livsviljande vingar.

Bengt Söderhäll är lektor i didaktik på Högskolan i Gävle, ordförande i Stig Dagermansällskapet och medverkar regelbundet på AB Kultur.