The purpose of this study was to investigate if there is an association between perceived visual ergonomics work conditions, visual well-being and health and visual performance at the Swedish Tax Agency by a digitalized questionnaire. The questionnaire was sent to ninety-four respondents. Out of them, eighty-six participants, 54 women (63%), 31 men (36 %) and 1 person (1%) who did not want to be identified with any gender answered the questionnaire. Multiple regressions analysis investigated the association between visual ergonomics work conditions and visual performance, with and without visual well-being and health used as a mediator. Screen time outside of work was used as a covariate in all analysis. Descriptive results reported visual ergonomics (M=8.86, SD=2.06), visual well-being and health (M=10.40, SD=11.02) and visual performance (M=15.72, SD=9.51). Results from the multiple regression analysis displayed a significant association between visual ergonomics and visual well-being and health (r²=.098, β=.254, p<0.05) and between visual ergonomics and self-rated visual performance (r²=.304, β=.307, p<0.01). When visual well-being and health was used as a mediator, the association between visual ergonomics and self-rated visual performance remained the same (r²=.310, β=.295, p<0.01). Conclusion drawn from this study was that a reduction in visual performance seemed to occur in isolation from any impact of visual well-being and health.

Tidigare forskning visar att det finns en etablerad relation mellan visuell ergonomi och anställdas välmående samt att det finns en etablerad relation mellan visuellt välmående och prestation. Forskning har dock ännu inte har kunnat skildra om och i sådana fall hur den visuella ergonomin påverkar den anställdes visuella prestation. Eftersom det fanns en forskningslucka och en brist på kunskap inom denna specifika forskningsfråga, var det motiverat att utforska dessa fenomen på en djupare plan. Syftet med föreliggande studie var att undersöka associationen mellan självskattade visuella ergonomiska arbetsförhållanden, subjektivt visuellt välbefinnande och självskattad visuell prestation på Skatteverkets kontor i en mellanstor stad i Sverige. För att besvara syftet användes följande specifika frågeställningar: ”I vilken utsträckning är de visuella ergonomiska arbetsförhållandena associerade med subjektivt välbefinnande?”, ”I vilken utsträckning är de visuella ergonomiska arbetsförhållandena associerade med självskattad visuell prestation?” samt ”I vilken utsträckning är de visuella ergonomiska arbetsförhållandena associerade med självskattad visuell prestation, när subjektivt visuellt välbefinnande fungerar som en medieringsvariabel?”. En elektronisk enkät skickades ut till 94 medarbetare där de fick skatta deras upplevda visuella ergonomiska arbetsförhållanden, deras visuella välmående och deras visuella prestation. För att besvara frågeställningarna användes multipla regressioner samt en medieringsanalys. Skrämtid utanför arbete användes som kovariat i samtliga analyser. Åttiosex av nittiofyra respondenter besvarade enkäten och den deskriptiva statistiken visade visuell ergonomi (M=8.86, SD=2.06), visuellt välbefinnande (M=10.40, SD=11.02) och visuell prestation (M=15.72, SD=9.51). Vidare visade det statistiska huvudresultatet att det fanns en signifikant association mellan visuell ergonomi och visuell välmående (r²=.098, β=.254, p<0.05) och mellan visuell ergonomi och självskattad prestation (r²=.304, β=.307, p<0.01). När associationen medierades av visuell välmående och hälsa var förhållandet detsamma (r²=.310, β=.295, p<0.01). Slutsatser som togs utifrån studien var att visuell prestation kan försämras på grund av dålig visuell ergonomi, oberoende av ett visuellt välbefinnande. Om det fanns något annat fenomen än visuellt välbefinnande som medierar detta förhållande, ligger det bortom modellen i denna studie.