Inledning.

Vårdbranschen är i nuläget den mest utsatta branschen när det kommer till sjukskrivningar i Sverige. Studier visar att många som sjukskriver sig gör detta på grund av kroppsskador som ofta uppkommit till följd av en lägre fysisk kapacitet än vad arbetet kräver, något som skulle kunna minska om fysisk aktivitet samt utbildning kring vikten av detta ingick i vårdutbildningen.

Syfte.

Syftet med studien var att undersöka den mätta och skattade fysiska kapaciteten hos en klass omvårdnadselever i en gymnasieskola i Sverige.

Metod.

Insamlandet av denna data skedde med hjälp av sju fysiska tester som mätte deltagarnas fysiska kapacitet. Beep-test (kondtion), storktest (balanstest), sit and reach (rörlighet i baksida lår och rygg), handdynamometer (handstyrka), sit-ups (magstyrka), flexed arm hang (överkroppsstyrka) och stående längdhopp (benstyrka) mätte deltagarnas fysiska kapacitet. En enkät användes till deltagarnas skattning av den egna fysiska kapaciteten samt för skattning av fysisk aktivitet. Data från testerna jämfördes sedan deskriptivt med resultat från en jämförbar grupp ur övriga befolkningen.

Resultat.

Resultatet visade att deltagarna för denna studie, i många av testerna, hade lägre resultat än jämförbar grupp i samma ålder. Större skillnader sågs i konditionstestet och flexed arm hang. I dessa hade deltagarna för studien avsevärt lägre resultat samt var fysiskt aktiva i lägre utsträckning än rekommendationerna från World Health Organization (WHO).

Slutsats.

Slutsatsen var att omvårdnadselevernas fysiska kapacitet är lägre än hos jämförbar grupp. Den skattade fysiska kapaciteten och aktiviteten var väldigt spridd vilket inte överensstämde med de fysiska testerna. Då vårdyrket är fysiskt krävande och studiens resultat pekar på att den fysiska kapaciteten är relativt låg i denna grupp behöver åtgärder vidtas för att öka denna kapacitet och minska den fysiska belastningen inom vårdyrket. Ett förslag till detta kan vara att man, under vårdutbildningen, utför fysiska tester för att uppmärksamma vikten av en den egna hälsan samt utveckla den fysiska kapaciteten.

Syftet med studien var att undersöka den mätta och skattade fysiska kapaciteten hos en klass omvårdnadselever i en gymnasieskola i Sverige.

Metod.

Insamlandet av denna data skedde med hjälp av sju fysiska tester som mätte deltagarnas fysiska kapacitet. Beep-test (kondtion), storktest (balanstest), sit and reach (rörlighet i baksida lår och rygg), handdynamometer (handstyrka), sit-ups (magstyrka), flexed arm hang (överkroppsstyrka) och stående längdhopp (benstyrka) mätte deltagarnas fysiska kapacitet. En enkät användes till deltagarnas skattning av den egna fysiska kapaciteten samt för skattning av fysisk aktivitet. Data från testerna jämfördes sedan deskriptivt med resultat från en jämförbar grupp ur övriga befolkningen.

Resultat.

Resultatet visade att deltagarna för denna studie, i många av testerna, hade lägre resultat än jämförbar grupp i samma ålder. Större skillnader sågs i konditionstestet och flexed arm hang. I dessa hade deltagarna för studien avsevärt lägre resultat samt var fysiskt aktiva i lägre utsträckning än rekommendationerna från World Health Organization (WHO).

Slutsats.

Slutsatsen var att omvårdnadselevernas fysiska kapacitet är lägre än hos jämförbar grupp. Den skattade fysiska kapaciteten och aktiviteten var väldigt spridd vilket inte överensstämde med de fysiska testerna. Då vårdyrket är fysiskt krävande och studiens resultat pekar på att den fysiska kapaciteten är relativt låg i denna grupp behöver åtgärder vidtas för att öka denna kapacitet och minska den fysiska belastningen inom vårdyrket. Ett förslag till detta kan vara att man, under vårdutbildningen, utför fysiska tester för att uppmärksamma vikten av en den egna hälsan samt utveckla den fysiska kapaciteten.