Dagens redovisningsreglering i såväl Europa som USA kan bäst beskrivas som en ”ramreglering”. Inom dessa ramar finns det möjligheter för företagsledningar att utifrån egna bedömningar påverka räkenskaperna via olika sorters redovisningsval. Anläggningstillgångar, tex byggnader och maskiner, ska (enligt rådande redovisningsreglering) skrivas av, men det är i praktiken ledningen som avgör avskrivningstakten. Tanken är att ledningen känner verksamheten bäst och att det därför är rimligt att ledningen avgör exempelvis i vilken takt tillgångar ska skrivas av. Om ledningen gör sitt yttersta för att ge en rättvisande bild av företagets resultat och ställning kan ledningens inflytande över redovisningen - via de ovan nämnda redovisningsvalen - potentiellt höja redovisningens kvalitet. Men om ledningen å andra sidan utnyttjar möjligheten att via redovisningsval påverka räkenskaperna i en viss riktning i enlighet med en given (på förhand bestämd) agenda kan ledningens handledningsutrymme påverka redovisningens kvalitet negativt; företagets resultat och ställning riskerar då att - pga manipulering - bli mindre rättvisande (och i värsta fall missvisande). Tidigare forskning visar på förekomsten av redovisningsmanipulering. I det här kapitlet redogörs för tänkbara orsaker till att redovisningen manipuleras. Därefter fokuseras på vilken betydelse kopplingen mellan redovisning och beskattning har för redovisningsmanipuleringen. Eller annorlunda uttryckt; leder en starkare koppling mellan redovisning och beskattning till mer eller mindre manipulation av redovisningen? Kan det tex vara så att en starkare koppling mellan redovisning och beskattning disciplinerar företagen/ledningen så att manipuleringen blir mindre omfattande?