I artikeln beskrivs stimulated recall, en metod där man med hjälp av ljudband- eller videoinspelat material dokumenterar en intervjupersons verksamhet. Den intervjuade får kort efter inspelningen ta del av materialet för att se och höra sig själv i aktion och kommentera inspelningen. På så sätt ska det inspelade materialet stimulera och påminna respondenten om sitt tänkande under den dokumenterade episoden. Det är svårt att se stimulated recall som en metod med en bestämd manual, som man ska följa. Det är snarare så att undersökningar som genomförts med stimulated recall kan skilja sig åt på betydelsefulla sätt, bland annat beroende på forskningsintresse, intervjutekniker men även beroende på mer grundläggande antaganden om vad respondenterna egentligen har möjlighet att verbalisera.