Fritidshem är institutioner som trots sin benämning inte förknip-pats med begreppet fritid i någon högre grad. I diskussioner om vad fritidshemmens verksamhet ska innehålla blir därför fritid relaterat till fritidshemmens innehåll otydligt. Fritidshem är dessutom institutioner vilka sällan berörs i media och i forsk-ning. I USA har motsvarigheten till fritidshem, afterschool-programs, däremot på senare år kommit att ses som intressanta i forskningssammanhang. I den här artikeln presenteras innehållet i och diskurserna kring afterschool-programs vilket sedan jämförs med de förhållanden som gäller för svenska fritidshem. Därefter redovisas olika definitioner av begreppet fritid och hur dessa definitioner kan bidra till att kon-stituera olikartade diskurser och verksamheter vid skilda afterschool-programs och fritidshem. Hur diskursen när det gäller fritid utformas kan på så vis få pedagogiska implikationer för den verksamhet som bedrivs. Av den anledningen ses kunskaper, som grundar sig på både förståelse av fritidens betydelse för människors tillfreds-ställelse och på teorier om lärande, som betydelsefulla för att utveckla verksamheten vid afterschool-programs och fritidshem
This article focuses on after-school programs in the US and leisure-time centres in Sweden. Texts concerning how these institutions are dealing with the concept of leisure are compared. There exist several definitions, or discourses, concerning leisure but the examined literature emphasizes normative functional activities. The leisure discourse supported by the Swedish National Agency for Education also seems to view leisure as functional time. This discourse can, however, not be seen as a hegemonic one since some schools and communities seem to have adopted other discourses. It is probable that staff, during their social practice in leisure-time centres, comprises several leisure discourses within the order of discourse and that some of these discourses have more power and are more prominent in the everyday work. This could contribute to differences between diverse leisure-time centres both concerning their social practice and the staff’s subject positions. The conception of leisure gives, therefore, also educational implications.