Utgångspunkten i detta abstract är att beskriva processen och resultatet i ett pågående utvecklingsarbete riktat mot att utveckla studenters kommunikativa förmågor inom Grundlärarprogrammet vid Göteborgs universitet. Studenters kommunikativa förmågor är en levande fråga i Grundlärarprogrammets tre inriktningar vilket också betonas i examensmålet ”studenten ska visa kommunikativ förmåga i lyssnande, talande och skrivande till stöd för den pedagogiska verksamheten”. De blivande lärarna behöver därför utveckla språkliga repertoarer för att möta elever, föräldrar och kollegor. De ska också förberedas för att skriva vetenskaplig text. Många av programmets studenter har emellertid liten eller ingen erfarenhet av akademiska studier och akademiskt språk och en del av dessa har även svårigheter med att genomföra sin utbildning. Studenterna behöver därför stödjas i syfte att utveckla såväl sina språkliga repertoarer som att författa vetenskapliga texter. En arbetsgrupp bestående av kursledare, språkhandledare och studeranderepresentant fick i uppdrag att, utifrån examensmålet ovan, skapa en progression som kan bidra till utveckling av studenternas kommunikativa kompetenser mellan de olika kurserna under de två första två terminerna i lärarutbildningen. I syfte att studera hur den befintliga progressionen såg ut analyserades länkningen mellan lärandemål och examinationer samt progressionen inom och mellan de två första (olika?) kurserna på utbildningen. I detta arbete, där framförallt Blooms taxonomi men i viss mån även SOLO-taxonomin (Biggs & Tang, 2011) användes, analyserades först kursplanernas lärandemål genom att lärandemålens aktiva verb identifierades. Därefter analyserades de muntliga och skriftliga uppgifter samt examinationer som studenterna enligt kursguiderna skulle arbeta med under kurserna. Språkhandlingarna i uppgiftsformuleringarna identifierades, men även olika typer av stöttande strukturer och modaliteter undersöktes. Med modaliteter avses de olika förhållningssätt till en text som studenten förväntas visa såsom skriftligt, muntligt och/eller gestaltande. Analysen visade att länkningen mellan lärandemålens aktiva verb, språkhandlingarna, och det som studenterna får öva på och utföra i olika typer av aktiviteter inte alltid stämmer överens. Utifrån analysen blev det viktigt att uppmärksamma de olika kursernas kursledare på hur examinationsuppgifternas anvisningar, i form av språkhandlingar, skulle kunna tydliggöras för att studenterna lättare ska förstå innehållet i de muntliga och skriftliga uppgifter de förväntas utföra. Inför samtalen med kursledarna användes matriser där olika språkhandlingar i kursuppgifter och kursmål synliggjordes. Matriserna visade vilka olika texttyper, såsom rapporter, argumenterande texter och beskrivande texter som studenterna förväntades skriva i kursen. Matriserna visade också vilka modaliteter som efterfrågades i examinationerna. Utifrån matriserna blev det då möjligt att tillsammans med kursledarna studera, diskutera och förändra progressionen mellan kurserna med avseende på de språkhandlingar som ingår. Slutligen diskuterades även progressionen beträffande studenternas kompetens i referenshantering med målet att de ska kunna bemästra detta efter första årets kurser inom lärarutbildningen. Referens: Biggs, J. & Tang, C. (2011). Teaching for Quality Learning at University: What the Student Does. New York: Open University Press.