Bakgrund:

I Sverige finns det cirka 160 000 personer med demenssjukdom. Av dessa uppskattas ungefär 8000-9000 personer vara under 65 år. Tillsammans med anhöriga är omkring 1 000 000 drabbade av demenssjukdom och dess följdeffekter. Allt fler äldre och sjuka bor kvar i hemmet och anhörigas vårdinsatser i hemmet ökar. Genom att tillämpa familjefokuserad omvårdnad kan sjuksköterskan stödja hela familjen och på så sätt främja hälsan.

Syfte:

Syftet var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en nära anhörig med demenssjukdom i hemmet, samt att beskriva undersökningsgrupper i de inkluderade artiklarna.

Metod:

En beskrivande litteraturstudie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databaserna Cinahl och PubMed.

Huvudresultat:

Problem som anhöriga upplevde, gäller både problem i vardagen, förändring i familjens funktion, relationer och anhörigas känslor och reaktioner. Vårdandet ledde till att de anhöriga kände sig ensamma och isolerade. Några upplevde en brist på information och stöd, andra ansåg att supportgrupper och att träffa andra som befann sig i samma situation som stödjande. Anhöriga upplevde även en oro och rädsla inför framtiden. Några nämnde positiva aspekter som kommit av vårdandet. I artiklarna som utgör resultatet var det mellan 6-42 deltagare, de flesta deltagarna var kvinnor, åldersspannet var mellan 25-88 år och vård längden varierade mellan 1-14 år.

Slutsatser:

Anhöriga var i stort behov av avlastning. Det är därför viktigt att sjukvården känner till anhörigas upplevelser och skapar en tillit till dem, så att de törs överlämna vårdandet av sin närstående och nyttjar den hjälp som samhället har att erbjuda. En omvårdnadsåtgärd som sjuksköterskan kan använda sig av är hälsostödjande samtal. Genom samtalet kan sjuksköterskan hjälpa familjens att inspektera de resurser som finns inom och utanför familjen.