Syftet med kartläggningen var att undersöka förekomsten av utsatthet för olika typer av våld i nära relationer bland invånarna i Gävle kommun, med hänsyn till variabler som de utsattas kön och ålder, förövarens kön samt de utsattas relation till förövaren. Kartläggningen syftade även till att undersöka i vilken grad utsatta upplevt olika former av konsekvenser av våldet, gjort polisanmälan eller sökt stöd, samt om det funnits barn med i bilden.

En enkätundersökning med personer folkbokförda i Gävle kommun genomfördes. Urvalet bestod av totalt 3000 slumpmässigt utvalda kvinnor och män, jämnt fördelade i åldersgrupperna 18-33, 34-46, 47-59, 60-72 och 73-85 år. Enkätfrågorna mätte bland annat utsatthet för psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt, materiellt och latent våld. Totalt 886 personer besvarade enkäten och svarsfrekvensen var 30%. Deskriptiv statistik i form av andelen utsatta för olika typer av våld i olika grupper beräknades. För att analysera skillnader mellan exempelvis kvinnor och män och olika åldersgrupper beräknades konfidensintervall, z-test och t-test. Samband mellan olika variabler samt prediktioner analyserades genom regressionsanalys.

Resultatet visade att omkring var tredje svarande hade varit utsatt för våld i nära relationer under det vuxna livet. Personer i åldrarna 18-35 år hade i högre grad varit utsatta för våld i nära relationer jämfört med personer i åldrarna 36-85 år. Det var vanligast att ha varit utsatt av en partner i en tidigare relation och tre fjärdedelar av allt rapporterat våld hade utövats av män.

Kvinnor hade i signifikant högre utsträckning än män varit utsatta för våld, och det gällde samtliga typer av våld. Våldet mot kvinnor var också i signifikant högre grad upprepat och bidragande till ständig rädsla och minskat livsutrymme hos den utsatta, jämfört med våldet mot män. Utsatta kvinnor upplevde också allvarligare konsekvenser av våldet jämfört med utsatta män.

En fjärdedel av de svarande hade varit utsatta för våld i nära relationer i barndomen och bland dem var det vanligare att även ha varit utsatta senare, under det vuxna livet. I hälften av fallen där utsatta personer hade barn, hade barnen varit närvarande när den svarande utsattes för våld, och i en tredjedel av fallen hade barnen också blivit utsatta för direkt våld av samma förövare. I nio av tio fall, där barn varit närvarande eller även utsatta för direkt våld, var förövaren en man.

Av de svarande som någon gång utsatts för våld hade en sjundedel varit i kontakt med någon myndighet eller annan enhet med anledning av våldet. Många utsatta beskrev att stödet de fått när de sökt hjälp var bristfälligt i förhållande till deras behov. Endast 6% av de utsatta hade någon gång polisanmält våldet.