Bakgrund Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom och i Sverige drabbas årligen 1100 personer mellan 0–34 år. Dagligen måste personer kontrollera blodsockernivån och injicera insulin. Detta styrs delvis av kost och motion och vid sviktande hantering kan det leda till allvarliga komplikationer. Föräldrar har ett stort ansvar att hjälpa till med insulindoser och kontrollera blodsockernivån. Allt eftersom ungdomar blir äldre kan det av tillitsproblem från föräldrar vara svårt att lämna över hela ansvaret kring hanteringen till ungdomen. 

Syfte Syftet med denna studie var att beskriva ungdomar och unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1. 

Metod Deskriptiv litteraturstudie med 12 vetenskapliga artiklar från databasen PubMed.

Huvudresultat Ungdomar och unga vuxna upplevde att de var enklare att hantera sin diabetes om de blivit diagnostiserade i ung ålder och om de hade accepterat sjukdomen. Samtidigt ansåg ett flertal att det var svårt att hantera sjukdomen i skolan och vid aktiviteter. Stereotypiska kommentarer och okunskap hos lärare, vänner och klasskamrater upplevdes som frustrerande, vilket orsakade att ungdomar och unga vuxna kände sig onormala och ville dölja sin sjukdom. Somliga kände en oro inför framtiden vad gällande diabetesrelaterade komplikationer och om livet kunde levas som vanligt. En del såg sjukdomen ur ett positivt perspektiv medan andra såg det genom ett negativt perspektiv. Ungdomar och unga vuxna önskade mer kunskap om kolhydraträkning och hur insulindoser ska anpassas efter mat, alkohol och fysisk aktivitet.

Slutsats Ungdomar och unga vuxna saknade viktig kunskap för att hantera sjukdomen där bra vardagliga rutiner gav en bättre kontroll över sjukdomen. De var oroliga inför framtiden och fick fördomsfulla kommentarer från utomstående. Trots detta upplevde flertalet att de fick ett bra stöd från föräldrar och närstående.