Syfte: Studiens syfte är att öka förståelsen för hur direktiv 2014/95/EU påverkat kvalitétsdimensionerna väsentlighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet i svenska hållbarhetsrapporter.

Metod: Studien har utförts med hjälp av kvalitativ metod baserad på en hermeneutisk tradition med en deduktiv forskningsansats. Empirin har samlats in med hjälp av innehållsanalys där CONI-modellen samt fyra bedömningsscheman använts. Studien har redovisats med hjälp av tabeller och diagram för att kunna se tydliga jämförelser mellan kvalitetsdimension, år, företag samt indikatorer inom varje kvalitetsdimension. Tio företags hållbarhetsrapporter har studerats under treårsperioden 2016-2018, vilket avser året innan direktiv 2014/95/EU trädde ikraft i Sverige samt första och andra året när det blev ett krav att hållbarhetsrapportera för större bolag i Sverige.

Resultat och slutsats: Studien finner att direktiv 2014/95/EU lett till en generell ökning av kvalitén i hållbarhetsrapporter, både i sin helhet och varje kvalitetsdimension för sig. Vidare har studien synliggjort att kvalitetshöjningen är en process ur ett längre tidsperspektiv, vilket indikerar på att kvalitén en period framöver kommer öka till följd av direktiv 2014/95/EU.

Examensarbetets bidrag: Studiens huvudsakliga teoretiska bidrag är ett ytterligare empiriskt bevis på att det går att se kvalitetshöjning i hållbarhetsrapporter till följd av ett lagkrav. Studiens praktiska bidrag kan ses som en utvärdering om lagen, inom studiens ramar, uppnått det direktiv 2014/95/EU eftersträvar genom att öka kvalitén och jämförbarheten inom hållbarhetsrapporteringen. Vidare finner studien är indikatorer på att ett standardiserat ramverk ytterligare höjer jämförbarheten. Denna indikation kan även bidra som ett råd till företag att implementera ramverk som t.ex. GRI för att efterleva lagkravet proaktivt.

Förslag till fortsatt forskning: Ett förslag är att göra en liknande studie om ett par år, när företag sannolikt kommit över den tid det tar för att anpassa sig till lagkravet, och där hållbarhetsrapporter kan studeras inom en längre tidsperiod än vad denna studie kunnat göra. Nyckelord: Direktiv 2014/95/EU, hållbarhetsrapport, väsentlighet, relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet